Drömjobbet

Sedan barnsben har jag tyckt att höjden av kul vore att vara musikalartist. Tänk att få sjunga, dansa och agera, stå på scen och dessutom få betalt för det. Nu är väl min talang både röstmässigt och rörelsemässigt inte tillräckligt stor för att det skulle ha blivit något bra, dessutom fanns det liksom inte på kartan. Jag fick nöja mig med att vara med i gymnasieskolans musikaluppsättningar, vilket i och för sig inte är fy skam. Flera proffesionella musikalartister, bland annat stjärnan i "hairspray" har börjat sin bana i PS-musikalen.

Att jag däremot är tillräckligt bra för att delta på avancerad hobbynivå är kul, men det är ungefär så långt vi kommer... I den här generationen....

Miss T har helt snöat in på "jakten på Julia" och kan snart nog vart enda nummer utantill. Vi surfar musikaler på spotify och sjunger West side story och Sound of music så det dånar. Hon har en ren och stark röst och kan säkert utvecklas till en duktig sångerska om hon får rätt skolning och coachning. Jag vill få in henne i domkyrkans flickkör från 8 års ålder och sen i musikklass från fyran. men hon får nog börja med att sjunga med i kyrkokören här till hösten. Jag planerar och drömmer.

Men det är ju mina tankar och drömmar, mitt drömjobb kanske inte är hennes när det kommer omkring. Jag jobbar hårt på att inte pracka på henne alla mina drömmar och förväntningar. Stackars barnet kan ju inte bli, konståkningsstjärna, operasångerska, musikalartist, läkare och kläddesigner samtidigt.

Det är dock kul att dela detta intresse med henne och jag ska göra vad jag kan för att inte ta över hennes liv.

Idag är det operarep hela dagen, kul, men slitsamt. Nästa vecka börjar vi repa i kostym och snart får vi träffa orkestern också. Det gör förhoppningsvis att vi slutar låta uselt. Fugiam!