ja, men så simmade jag upp från botten, klöv ytan och började andas igen. för det måste man. och jag VILL INTE rota, men det är inte så enkelt som att bara låta bli. men men. på något sätt går man ju vidare.
igår var det möte med skolan, L:s skola. och det går bra för L nu, han har verkligen hamnat rätt. där han går ÄR han någon, inte bara en asperger-kuf utan faktiskt någon som andra elever ser upp till. och som lärarna beskriver som oerhört musikaliskt begåvad och nu har han även tagit tag i en del andra ämnen, de som han enligt sin logik inte tycker att han behöver eftersom han är så oerhört musikaliskt begåvad. men ett avgångsbetyg behöver han för att komma vidare, det har han insett till slut, så nu pluggar han in och tentar av och fixar och donar. jag är STOLT.
med på mötet var även en representant för arbetsförmedlingen som jobbade speciellt med ungdomar med funktionshinder, för nu tar ju L studenten och har inget jobb i sommar och står som tredje reserv på den utbildning han sökt. och hon verkade jättebra att ha att göra med och det verkar som att man kan få vara lite asperger-kufig och ändå kunna få vara med, på sina egna villkor. och det kändes som att de bemötte L med RESPEKT, och det är ju kanske inte den bild man först får i huvudet när man hör ordet arbetsförmedling.