Vi skulle bara leka

Min syster har lite av en hobby att surfa på Hemnet. Hon roar sig med att titta på lyxvåningar för massor av miljoner. Men även på lite andra, mer rimliga objekt. Inte för att hon verkligen är i köpartagen. Hon tycker om att titta. Leka med tanken. Och vem vet, en dag kanske?

Jag skulle vilja vara som min syster. Det hade varit lämpligt just nu. Att surfa runt på Hemnet. Titta på bostadsrätter och hus utan att gå igång i 120. Leka med tanken och låta processen mogna. Problemet är att hos mig mognar idéer och tankar i expressfart. Jag behöver max 5 sekunder så har jag en åsikt om precis vad som helst. Jag hatar ovisshet alltså tenderar jag att bestämma mig ganska omgående. Hellre ett felaktigt beslut än inget beslut, det är vad jag trivs med.

Det började med att man på Sambons jobb pratade hus på Hemnet. Och Sambon hittade detta gigantiska fantasihus i Äppelviken. Det var stort nog att rymma tre familjer typ och man satte inte ens ut ett pris, så dyrt var det. Vi satt och suktade bland bilderna, fantiserade hur det skulle vara om vi bodde där. En lek. Inte mer. Jag ville bara på skoj se vad för områden vi skulle kunna tänka oss att flytta till när det blir dags för oss att lämna våra 2 rum & kök på 58kvm. För vi vet ju att vi inte kommer bo kvar i den här lägenheten i en evighet. Och att nästa bostad inte blir i det här området. Tyvärr.

När vi har pratat om det så har bostadsrätt känts bäst för mig. Samtidigt vet jag att jag kommer vilja ha lite tomt när Grodan blir lite större. Och stor blir han ju fort. Men jag har sagt att hus känns som ett så stort steg. Nåväl, Hemnet är ju bara en website. Söka kan man ju göra.
Det tog mig en sökning - EN SÖKNING - så var husdrömmen inget omöjligt steg. Faktum är att jag ganska snabbt ratade bort bostadrätterna.
Klart att det finns lägenheter på markplan som uppfyller mina krav. Så helt otänkbart är det ju inte. Men efter en sökning tittade jag ändå bara på villor och radhus.

Det är väl inget fel med det. Vi hade kunnat Hemnettat ett tag. Tittat på bilder. Till hösten börjat kolla upp lite områden på allvar. Gå på visningar och när objeketet vi vill ha kommer så är vi redo att slå till.
Det hade varit trevligt.
Men sån är ju inte jag.
Jag kan inte. Jag vet inte hur man gör. Har inte tålamod.
Så igår kväll tittade vi på lite hus. Jag såg ett som var såååå nice. Ett som inte är byggt än. Så vi skickade in en intresseanmälan till mäklaren och jag började fundera på dagis och skola.
Sjukt!!
Vi ska ju inte flytta nu. Vi är ju inte redo för det. Vi är ju nästan ett år bort för att flytta.
Fan att jag inte kan bara leka med tankar utan att otåligt vilja göra dem till verklighet NU.

---- Tillägg-----
Jag kanske ska säga, att det handlar inte om vi får det här huset eller inte. För det är ju inte alls säkert. Utan vad grejen är att jag inte kan småsmaka eller planera för framtiden. Planera är detsamma som att börja verkställa. Det var samma sak när vi bestämde oss för att skaffa barn. Jag SA att nu kan vi försöka i ett år utan att bli stressade. Men samtidigt hann det inte gå 5 minuter förrän jag otåligt började undra när det skulle ske. Vem vet hur det hade gått om det faktiskt hade tagit oss ett år och inte 2 månader.
Sambon är ju inte alls så snabb som jag. Och just därför skulle det vara bra (och roligt) om jag kunde leka med tanken. Planera och skissa på idéen en stund innan jag kräver att något görs.