Jag sover ju inte

Det här är inte bra. Grodan sover i mitt knä, men jag kan tusan inte sova. Det är han som är hungrig men för trött för att äta ordentligt. Jag är inte det minsta hungrig men klarvaken.

Det har varit så några nätter nu. Jag trodde att mina sömnproblem skulle lösa sig ganska bra när Grodan kom. Att jag skulle tröttas ut och sova när jag fick chansen. Men icke. När lamporna släcks och Sambon och Grodan snusar ikapp så ligger jag vaken utan minsta tendens att kunna sova. Efter några timmar börjar Grodan knorra allt högra. Då går jag upp och ammar. Fortfarande löjligt vaken.

Jag somnar ju till slut. Och för varje amning blir jag en aning tröttare. Som tröttast är jag där vid 6-7-tiden på morgonen när Grodan vill äta frukost. Efteråt är jag slut som människa. Då kan jag utan problem sova de tre timmar som är till nästa gång Grodan kan tänkas påvisa hunger igen. Men då vill Grodan INTE sova. Han har ju sovit hela natten, så nu vill han vara vaken. Vaken och titta. Men inte nödvändigtvis ligga själv och titta på golvet under nya babygymmet. Jo, en stund, men sen vill han hänga på axeln och titta. Byta axel och titta. Gå runt och titta. Jag vill sova, men Grodan är emot. Han har tydligen vetorätt i den här familjen och jag får snällt vänta till nästa mål. Då blir Grodan trött och vi kan sova i några timmar.

Det i sin tur gör ju att jag ofta glömmer bort lunchen. Jag sover ju gärna då istället. Nu har lunchlådan stått kvarglömd i micron 3 gånger. Bara att slänga maten. Godis verkar dock jag klara av att komma ihåg. Jag vräker i mig godis. Som en svältande som får se mat. Sjukt. Behöver få lite grepp om mitt godisberoeende. Men inte halv ett på natten. Nu finns inget godis här. Och imorgon finns inte motståndskraften. Nu är jag stark. Nu är jag starkare än Stålmannen. Langa hit 14kg godis och jag skulle fnysa. Men imorgon är jag svag igen.

Jag svamlar. Jag vet.
Jag borde verkligen sova.