Vår första dag utan Sambon

Idag är första dagen jag får klara mig utan Sambon. Hans pappadagar är slut och har börjat jobba igen. Jag kan lätt erkänna att jag inte har sett fram emot den här dagen. Vissa mornar har det känts omöjligt att axla det här ensam på dagarna. Lillesyrran och hennes sambo har ju bestämt att vara lediga 3 månader tillsammans när Grodans kusin kommer i sommar. Shit vad jag önskar att vi hade gjort samma sak.

Fast det är ju klart, jag ska väl inte klaga, vi har ju trots allt fått över en månad tillsammans med Grodan.

Sambons känslor var mixade inför dagen. Hans långa frånvaro från jobbet har fått honom att släppa det helt. Samtidigt är behovet av rutiner och vardag ganska stort. Både hos honom och mig. Och han vet ju att inte ska vara hemma. Så ju närmre den här dagen vi har kommit desto mer har våra dagar blivit lånad tid och inte vardag för honom. Dessutom tror jag att han också såg fram emot att få lite annan input än vårt isolerade liv.
Men redan vid lunch ringde han och saknade oss.

Dagen har gått bättre än väntat. Fick sova mycket i natt. Och det är framför allt mornarna som jag har fasat för. De har ju Sambon tagit. Matat vid 7-tiden och sen varit ute och gått med Grodan tills det varit dags att matas igen. Då har han smugit in i sovrummet och väckt mig. Timmarna jag då fått sovit har varit guld värda.
Nu ska Grodan och jag hitta våra rutiner på dagarna. Jag behöver både komma ut och sova. Så jag tänkte överta Sambons morgonrutin. Mata, gå ut och gå. Sen komma hem och lunch-mata för att sen lägga oss och sova.

Jag har även bestämt att fortsätta med flaska på morgonen. Även om jävlar vad krångligt det var imorse när man har två fulla tuttar, en grinade Groda på armen och ska hålla på och värma flaska. Det var jäkligt lockande att skita i flaskan och ge honom tutte. Och inte var det lätt att sitta och pumpa ur tuttarna med en mätt och småkräkande Groda heller.
Men jag ska försöka. Jag vill ha det så. En flaska på morgonen. En flaska på kvällen. Sambon tar dessa mål när han kan. Jag får ta vardagens mornar.

Jag vill ha Grodan flaskvan. Dessutom är målet att Grodan ska känna sig trygg att bli matat av andra än mig. Inte så att jag ska kasta runt honom till varenda människa jag träffar på. Men vår familj ska kunna kliva in och ta Grodan. Och Grodan ska känna dem och känna sig trygg med dem. Och att äta i mormors framn fast mamma är närvarande ska inte vara ett problem.
Jag vill detta, för att vi har fått chansen att få det. Och jag vill slippa en hjärtslitande avvänjning av tutte längre fram. Om det går.