Nu har Grodan en pappa

Jazzie 2010-04-08 16:01 (6 kommentarer)

Idag blev Sambon pappa till Grodan även rent juridiskt. Vi susade in till Medis för att träffa kommuntanten och skriva på papper. Det var plättlätt att bli pappa.
Sen åkte vi och tittade på min lillasyrras nya lägenhet. Äntligen har de fått flytta in. Nu ska de bara komma på plats.

Igår var det julafton.
Japp. Jag var hos frisören. Oooo vad det var roligt. Jag hade ju inte alls hunnit hänga med att det var klippdags, så jag hade inte ens tänkt vad för frisyr jag var sugen på.
Jag gav frisören fria händer och hon tog chansen. Jag kom därifrån knallröd i huvudet och det korta håret spretar åt alla håll. Nu ser jag tusan inte ut som en lattemorsa i fina ny-byggar-kvarteret. I like it.

Det känns som en ordentligt lyft nu när våren är här. Nu skulle man bara få gå och shoppa nya fräcka kläder. Men eftersom jag fortfarande går i mammabyxor får fräcka kläder helt enkelt vänta.

Bonitan

Grattis Grodan och grattis pappan ,-)

2010-04-08 18:42:55

Anni

... och grattis till vårglada håret!

2010-04-08 19:16:53

Dorizz

Wihooo! Fint att vara fin. Och här i USA (haha, igen dårå) så får man inte lämna sjukan förrän pappans namns är ifyllt på födelsebeviset minsann..

2010-04-08 20:25:33

zmilla

@Dorizz: Och om man inte vet vem det är som är pappan?
Eller om man tvärvägrar - blir man kvarhållen med våld då? =)

Grattis till grodpappan med familj! =)

2010-04-08 23:28:39

monchichi

grattis till grodpappa och groda och för grodmammans friss =)

2010-04-09 00:44:39

Dorizz

@zmilla haha, jag vet faktiskt inte. Jag tror man får åka hem, men inte med barnet. "John Doe"?

2010-04-09 13:07:49

Info

Namn: Jazz
Född: -
Hemstad: Stockholm
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2008-12-27
Antal texter: 1 076
Övrigt: Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.

Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte