Glädje och oro

Idag ringde vi vårdguiden för första gången. Man inser ju att det är ett nummer att lägga in i telefonen. Fan vad mycket det finns som man kan oroa sig som förälder.
Idag hade jag gått över till vår granne, tillika äldsta vän. Jag har inte träffat henne på evigheter. En timme hemifrån. Sambon och Grodan fick klara sig själva. Så ringde Sambon. Grodan hade blod i avföringen.

Vi ska ju till BVC imorgon. Men inte gick det att vänta tills dess att få någon som säger om detta kan vara något farligt eller inte. Så det var bara att avsluta besöket och komma hem. Sambon googlade, jag ringde vårdguiden. Sköterskan i telefon lugnade ner oss och trodde det kan vara ett blodkärls som spruckit. Det är oerhört skönt och imorgon har vi som sagt BVC-tid inbokad så kan jag prata vidare där om det.

Grodan ligger här bredvid och sover lugnt. Så jag är lite lugnare. I like vårdguiden.

Så nu släpper jag det här. Och pratar om vad jag hade tänkt skriva om idag.
För vilken dag vi har haft!! Jag, Sambon och Grodan. Det vackra vädret fick oss att söka oss ut. Vi tog en prommenad bort till Sickla och lämnade äntligen in den där ansökan om ett gemensamt ICA-kort. Det är ju Sambon som handlar 90% av all mat i vår familj. Med ett gemensamt kort kan vi pytsa in pengar båda två.
Att gå i en mataffär tillsammans kändes helt galet fantastiskt. Jag har inte varit och handlat sen jag blev inlagd 22 februari. Visst har jag kunnat åka iväg och handlat, men att handla ihop med Sambon, så som vi brukade göra... mmmm. Gud så mysigt. Att ha med sig Grodan, det kändes nästan som om vi bröt mot lagen.

Vi åt på McD, men valde att sitta utomhus i solen. Så enkla saker är vad jag har ett kraftigt behov av. Jag suktar efter det så det dammar i munnen. Jag kan ligga vaken på natten och vara gränslöst svartsjuk på Sambon för att han så mycket lättare kan göra vardagsting. Sambon tycker nog inte att det är toklyx att susa iväg till ICA och köpa mjölk, fil och ost. Men det gör jag just nu.

När vi hade ätit få osunda lunch gick vi hem och matade Grodan. Därefter slog vi in honom i klädpaketet han har i vagnen och gav oss ut igen. Den här gången gick vi till Fredells. Vi kikade på grill till balkongen. Shit vad sugen jag blev på att grilla. Det ska bli en liten gasolgrill som passar perfekt för oss. Vi gick omkring och kikade på lite borrmaskiner och annat smått och gott som vi funderar på att skaffa oss. Helt vanliga grejer, utanför hemmet. Bland folk. Med Grodan. Magiskt.

Och på kvällen begav jag mig alltså över till grannen och satt och pratade en stund. Det här var en dag jag verkligen behövde. Jag vill att vi ska bli som alla andra. Jag vill ut och rulla vagn. Slå mig ner på ett café. Bege mig ut med min Sambo och min son och göra vad än faller oss in. Jag vill kunna ge min Groda mat utan att behöva gå hem först. Och idag kändes det som om vi snart är där. Det kändes så härligt.