Inte med i världen utanför

Utanför fönstret snöade det när jag slog upp ögonen imorse. Vädret har inte berört mig på snart tre veckor.
"Det finns en värld där utanför" tänkte jag medan jag låg och kände efter om jag var mest kissnödig eller mest behov av att pumpa brösten.

I världen utanför fortsätter livet utan något uppehåll. Kvällstidningarna skriver nyheter och skvaller. Någonstans blir någon upprörd. Era liv fortsätter med bra dagar och skitdagar.
Jag tar inte in något utav det. Inte nått. Jag läser inte era texter. Jag glömmer fråga mina vänner hur de mår. Jag hör inte av mig. Jag läser tidningen ibland men utan att ta in. Världen utanför dessa väggar når mig inte riktigt. Jag klarar inte av att ta till mig. Här är allt så centrerat.

Det är inte bara mig och min Groda här. Nej, det är alla vi som är här. Med våra små eller stora barn som av en eller annan anledning måste vara här just nu. Vi sitter och pratar i köket om kvällarna. Eller i pumprummet när vi pumpar brösten. Jag pratar med sköterskorna. Men inget handlar om världen utanför. Jo, möjligtvis om visionen att en dag få komma hem. Hem allihop.

Jag längtar efter lite vanligt liv. Eller åtminstone känslan till vanligt liv. Jag tror inte att jag kommer komma hem med Grodan och bara bli fröken supersocial. Haha, det kommer inte ens gå om jag så skulle vilja. När vi kommer hem är det fortfarande RS-säsong och här får vi strikta order att träffa så lite folk som möjligt så länge den säsongen är igång. Nåja, det hade nog inte blivit en supersocial Jazz i alla fall. Men så bara så lite. Bara att visa intresse av någon annans liv. Om så bara för en stund. Att titta på tv och bry sig en aning om vad som sägs. Att fråga "Hur mår du" och verkligen vilja veta.

Ihop med det skulle jag vilja äga lite lite av min tid. Att upptäcka att osten är slut och stoppa Grodan i barnvagnen och gå till affären. Bara så där. Eller varför inte att få sätta sig i bilen med Sambon och åka och hämta den där barnvagnen som vi köpte för flera månader sen. Hämta den tillsammans som det var tänkt.

Jag är lite mossig i huvudet idag. Och känner mig en gnutta isolerad och ledsen. Grodan klarar sig så fint. Han sover, äter och bajsar. Idag kommer han att ha passerat sin födelsevikt. Och i natt tappade han sin navelsträng. Jag har inte sagt något till Sambon som för tillfället sover hemma med ryggskott. Tänkte jag skulle låta honom få byta blöja när han kommer och se överraskningen själv. Ska bli roligt att se hans min.

Nej, jag ska nog krypa tillbaka till sängen. Grodan sover och jag borde nog göra det lite till jag med.