i natt drömde jag. ibland är jag lite avundsjuk på människor som säger att de inte drömmer, eller att de inte minns vad de drömt, för jag drömmer mycket och jag minns mycket och det är nästan alltid dåliga saker. fast för ett tag sedan drömde jag om PH, att vi satt och pratade om helt vardagliga saker, och jag var ledsen och sa "men du är ju död" och han sa "ja, men det är inte så illa här ändå" och han var GLAD. han som älskade livet, han som absolut inte ville dö, han hade det ändå ganska bra. det var fint, jag tänker ofta på den där drömmen, försöker tänka att det nog är ett slags budskap, även om jag inte tror på sånt.
men oftast drömmer jag om dåliga saker. att jag är instängd, inlåst, fasthållen, att jag har fått stryk, att jag ska få stryk, att jag inte kommer undan, att jag blir fastbunden och våldtagen och andra variationer på detta tema. och det värsta är att när jag ska försvara mig så är jag helt kraftlös och kan nästan inte röra mig. i drömmen känner jag ett ursinne som är starkare än några andra känslor jag känt, men när jag knyter händerna så är de alldeles mjuka och darriga och mina slag blir ynkliga kraftlösa små myggbett. och jag kan inte ta mig därifrån.
och så vaknar jag och det borde bara vara bra, men den här känslan klibbar fast i själen och bleknar endast långsamt bort och jag känner mig urlakad, underminerad, dränerad. SVAG.
men det är bara att bita ihop och resa sig. för helvete, jag har gjort det hundra tusen gånger förut, jag gör det igen.