Blodtrycket i taket

Jahapp. Så skulle jag pipa förbi SöS och ta ett blodtryck. Det är ju kopplat till den där jäkla äggvitan, eller proteinet som hela tiden envisas att finnas i mina urinprov. Förra gången, som var lite drygt en vecka sen, var blodtrycket fina fisken (130/80) men proteinet +2. Så jag hade tänkt att bara kila förbi en snabbis och ta blodtrycket som barnmorskan ville och sen hem och laga lassagne.

Det går ju som sagt sällan som man tänkt sig.
Blodtrycket låg på 150/110. Så det peps ingenting. Istället fick jag sätta mig på barnmoskans rum mendan hon kilade bort till läkaren. Hon kom tillbaka med en liten rosa tablett. Blodstryckssänkande att ta på en gång.
- Ska jag äta sånt här nu, undrade jag förvirrat.
Nej. Det skulle jag inte. Inte än i alla fall. Men man ville ha ner mitt tryck och imorgon ska jag dit och träffa läkaren igen.

Nu räcker det ju inte så. Utan vi skulle ta lite prover också. Så två blodrör och en odling på ett urinprov. Sen sattes mina prover på akutlistan så att man ska titta på svaren så snart som möjligt. Om något var knasigt fel så skulle man ringa mig redan ikväll. Och det har inte gjorts. Så jag antar att det är ganska ok. Om jag upplevde huvudvärk, magont eller något annat konstigt under kvällen fick jag ringa in till förlossningen som är akutkontakten.

Sen gjorde vi de vanliga sakerna. Lyssnade på Grynets hjärta (=bra), mätte magen (=+3), vägde mig (+2kg).
Är jag orolig? Jag vet inte. Nej. Kanske. Inte riktigt. Jag är mest orolig för det där jäkla pillret jag tog. Jag har svårt att tro att mitt blodtryck har dragit iväg. Och nu känns det som om man stoppat i mig ett piller fastän det blev knas när man mätte trycket. Eller nåt sånt. Jag vet inte. Manuellt blodtryck är ju inte direkt grejen man misslyckas med.

Nåja. Jag ska dit imorgon klockan 10. Så jag hinner inte hålla på och tänka för mycket på saken.