Syrran ska få en pojke. De var på ultraljud idag och fick reda på det. Gud så sugen jag blev att få reda på vad Grynet är. Men Pojken vill inte, och jag är ju egentligen av samma åsikt som honom. Men nu blev jag så jäkla nyfiken. Tänk, syrran och hennes F kommer kunna resten av resan kalla sin lilla mini-boll för Han. Vi får ju hårdnackat kalla Grynen för Den. Även om mamma vägrar och kallar den för "hon". Men nu ser vi ju, bara för att mamma bestämmer att i vår familj får man tjejer så betyder det ingenting. Tydligen går man och producerar pojkar trots mamma har bestämt *skrattar*
I natt drömde jag drömmar där jag diskuterade och argumenterade kring varför Grynet redan är färdigbakad nu. Jag vill minnas att jag även hade argument till att det kunde vara farligt för Grynet att ligga kvar i magen längre. Det var för trångt, hävdade jag bestämt. Och både det ena och andra felet kunde uppstå om barn fick ligga för trångt för länge.
*garvar* Jag börjar påvisa allvarliga tålamodsbrister inser jag. Men imorgon har vi fyllt v30 helt och onsdag kliver vi in i v31. Så ävenom jag tycker det går förfärligt långsamt så går det framåt. Och nog ganska snabbt egentligen.
Pojkens mamma fyller år idag. De var ju här igår och vi ska dit på lördag och visa upp nya bilen. Pojken ska ha möte med mäklaren ikväll och kände att det blev för stressigt att försöka hinna ut till sin mamma för att gratta. Men jag känner att jag vill. Jag har ju inget att göra på dagarna. Hur kan jag säga att jag inte hinner? Och jag tycker sånt är viktigt. Att ta sig tiden. Så vi gjorde upp, Pojken och jag, att jag möter upp honom vid Bromma och tar bilen och åker ut till hans föräldrar och grattar ensam. Det gör mig inget. Jag räknar att jag ska umgås en del med hans föräldrar utan hans närvaro som det är. Jag ska ju vara mammaledig och Grynet ska ju träffa farmor och farfar oavsett om sin pappa behöver vara på jobbet eller inte.
Det blir nog några blommor bara. Tryffel var förvisso ett bra förslag om det inte är så att Farmor kom med tryffel hit sist de var här. Man kan inte skyffla tryffel fram och tillbaka. Det är fantasilöst. Så en fin snittbuckett ska jag nog satsa på.
Men tänk... en pojke ska de få. Inte bara ett barn, utan en pojke. I sommar blir det kalabalik med två små kusiner som ska jollra runt.
När vi väntade lilla ongen så fick jag veta könet medan maken inte ville veta. Jag fortsatte att kalla ongen för ongen och den och han och hon om vartannat. Man kan göra så också... =)
2010-02-08 22:51:48
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte