fy farao vad det är KALLT, både ute och inne. på jobbet sitter jag just nu med en liten kupévärmare under skrivbordet och försöker tina upp, jag är SÅ trött på vinter och snö. och mer ska det tydligen komma. fan.
jag tillbringade HELA gårdagen i (den svinkalla) källaren tillsammans med en SUR hantverkare som installerade en pelletsbrännare. det tog lång tid, dels kom han en timme försent, dels tog allting mycket längre tid än vad han beräknat och hela mitt dagsschema sprack, så jag fick ringa och avboka min t*ndl*kartid, surt som fan för jag åker ju på att betala i vilket fall som helst. PLUS att jag måste gå dit en gång till. FAN säger jag bara. men hur som helst, pelletsbrännaren kom igång och jag tröstade mig med att vi nu åtminstone slipper värma hela dragiga huset enbart med el. allt fungerade jättebra i ett par timmar, sedan fungerade ingenting längre och jag fick ringa till firman som lovade att skicka tillbaks den sure. jag trodde det skulle återvända ett åskmoln, men han var plötsligt riktigt uppåt och jag gissar att det berodde på att mr S hade kommit hem och att det nu fanns en karl i huset. mr S behövde bara visa sig så öppnade den sure upp sig och riktigt öste ut tips och råd, när jag tidigare hade frågat efter ungefär samma saker fick jag till svar att jag fick väl läsa i bruksanvisningen. men taaaaaack.
ja, och sen på kvällen så strulade telefonen och vi fick bara in gratiskanalerna på tv:n och som grädde på moset så ringde min mamma. såhär låter det när jag och min mamma pratar:
min mamma: hur går det nu när du kör bil till jobbet?
jag: jo, det går bra, det tar ju inte så lång tid.
min mamma: du kör väl försiktigt?
jag: jadå.
min mamma: och du ser väl upp för vilt?
jag: ja.
min mamma: och tänk på att det kan vara halt.
jag: jadå, jag tar det lugnt.
min mamma: ja, men tänk om du hamnar i någon slags koma?
jag: vadå för koma?
min mamma: ja, när du kör.
jag: varför skulle jag hamna i koma när jag kör?
min mamma: nej, men om du sitter och tänker på annat och slöar till.
jag: jaha. nej, men det gör jag inte.
min mamma: sånt vet man inte.
jag: okej, men jag TROR inte jag sitter och slöar till, det tar ju bara 25 minuter.
min mamma: sånt vet man inte.
jag: nej...
(...)
jag: det har varit en gubbe här och satt in en pelletsbrännare.
min mamma: men usch, är inte det farligt?
jag: nej, varför skulle det vara farligt?
min mamma: jamen tänk om det händer något med skorstenen?
jag: vad skulle det vara?
min mamma: så det kommer in rök när ni ligger och sover.
jag: nej, det kommer det inte att göra.
min mamma: sånt vet man inte.
jag: nej, det förstås. men risken är väl ändå otroligt liten.
min mamma: usch, nu kommer jag inte att kunna sova i natt bara för det.
jajaja, det ÄR mest synd om min mamma som måste leva med så mycket ångest och så mycket oro och jag VET att hon inte kan hjälpa det, men fan vad såna här samtal är TRÖTTSAMMA.