den berömda ketchup-effekten har slagit till. först kommer ingen hantverkare, sen kommer ingen hantverkare, och nu ska det plötsligt komma tre olika hantverkare på två dagar, varav en av dem ringde igår kväll och ville dyka upp som idag då. tur man har en förstående chef och möjlighet att flexa.
så nu sitter jag här på jobbet och ska intensivjobba ett par timmar, sedan åka hem och ta emot hantverkare nummer 2. hantverkare nummer 1 har fått nyckel och är förhoppningsvis redan på plats. jag har verkligen svårt för det här med att vara hemma med hantverkare och efterlyser någon slags vett- och etikettbok. ska man vara intresserad av det de gör eller ej? själv har jag jättesvårt för när folk står och glor på mig när jag jobbar, men jag har också väldigt svårt att liksom ligga på soffan och äta praliner när folk håller på och jobbar omkring mig, även om det är i mitt hem och jag betalar dem och är i min fulla rätt att göra precis vad jag vill. och verkar man påflugen om man bjuder på kaffe, eller är man oförskämd om man INTE gör det? jo, jag fattar ju också att det där är individuellt och att det inte finns någon generell mall och att man helt enkelt får höra sig för med vederbörande. men jag känner mig långt ifrån bekväm med situationen.
hur som helst, när hantverkare 2 är klar, vilket FÖRHOPPNINGSVIS inte tar mer än ett par timmar, då åker jag tillbaks till jobbet igen. för i eftermiddag ska jag till T*NDL*KAREN till råga på allt annat elände. nu har det varit så mycket annat på sista tiden att jag knappt haft tid att vara nervös. och det har ju blivit SÅ mycket bättre sedan jag började gå till snyggo-t*ndl*karen. men ändå, direkt peppad känner jag mig ju inte.
men men. blicka framåt, se målet, snart är jag dääääär.