jonglering

Mitt jobb kräver att man kan ha massa olika bollar i luften. Att jag har en 10-20 bollar uppe samtidigt är ingen ovanlighet. Som tur är är de flesta bollar väldigt långsamma, det räcker att man puffar till dem med ett mail eller ett telefonsamtal någon gång då och då, så håller de sig kvar flygande någon vecka till. Vissa bollar, de är nog nästan roligast, kommer flygande snabbt som tusan och kräver massa arbete för att sen kunna kastas iväg och vara färdiga.

Det viktigaste är att se till att inget kraschlandar. Med vissa bollar gör det inte så mycket om de ramlar till marken, de dunsar lite lätt och studsar sen upp igen, kanske åt ett lite annat håll. Vissa bollar är dock av glas och går i tusen bitar om de kraschlandar. Dessa bollar får inte tappas, man måste se till att de fångas innan marken annars blir det dåligt.

Hitintills har inget kraschat hårt för mig, glasbollarna har extra skyddsnät i form av åtgärdslistor och bevakningssystem, men jag blir ibland lite rädd när jag kommer på någon boll som varit ute periferin allt för länge och kanske har hunnit landa.

Bollarna hemma däremot kraschar hej vilt. Jag misslyckades med att sätta om el-avtalet i tid och får väl betala tok-överpris i ett år nu. Vi lyckas aldrig få in lappar till skola och dagis i när de ska vara inne och att komma ihåg matsäckar och dyl. kräver stora insatser. Skicka in VAB blanketter tar alltid några månader extra. Tydligen skulle G varit hos läkare förra veckan, vi hade inte ens lyckats öppna brevet...

Vi har dock mestadels rena kläder på barnen och mat på bordet. Man får vara tacksam för det lilla.