..var ordet jag nyss skrev i ett mail här på jobbet, ett litet tips till er som vill leka "hänga gubbe".
i övrigt är det rätt bistra tider på jobbet. sparkrav, sparkrav, det är klart att även vi har drabbats av att det är finanskris i världen, klart att man inte kan agera som om det vore världens högkonjunktur, men folk sparar ju så jävla dumt. representationsmiddagar och konsultarvoden är det ingen som ifrågasätter, men gudnåde den som tar ett suddgummi i onödan. typ. jag blir trött på att det alltid ska snålas och skäras ner och dras in i botten medan toppskiktet knappt berörs. vi ska vara solidariska och bita ihop och hålla igen och hålla tillbaks, men det ska inte gälla alla. GAH!
men det går i alla fall långsamt framåt med våra hantverkare. eller ingenting har ju HÄNT än, men en ska komma förbi ikväll för att ta sig en titt och har lovat att börja på måndag, och en annan har sagt att de ska komma igång "under nästa vecka". mmm, den som lever får se.
och igår var jag duktig och packade upp och fick undan flera stycken lådor som har stått i vägen i hallen. och i en av lådorna hittade jag grejer som PH och jag gjort ihop och så var jag tvungen att lipa en stund. över att han är borta, över att vi aldrig mer kommer att göra några grejer ihop, över att jag aldrig får ringa honom och fråga hur han mår och berätta om det här huset och hur lycklig jag är, över att livet och döden är så jävla jävla orättvis.