Det blir sällan som man tänkt

Idag skulle vi till Specialistmödravården. Träffa vår nya barnmorska. Få veta vad som kommer att gälla nu framöver. Jag var väldigt spänd inför att få veta om våra extra ultraljud. Barnmorskan var så söt och rar. Hon visade en liten karta med aktiviteter som ska hända. 4 extra ultraljud från och med nu fram till förlossning. Om några veckor kommer jag få gå dit varje vecka och göra någon undersökning för att kolla att Grynets hjärta låter bra. Tror jag. Det var svårt att hänga med i allt.

Men till att börja med skulle det bokas in en massa inskrivningsmöten och dyligt.
Först var det nästa ultraljudet nästa vecka. Och så var det diabetsrond för att träffa diabetesläkaren. Sen skulle jag även ha ett inbokat möte med läkaren på Spec. MVC. Det fick bli nästa vecka det med. Och veckan därpå, ja då var det ju dags att träffa barnmorskan igen och ta lite prover. Jag fick lapp efter lapp med inbokade möten.

Sen gick barnmorskan ut för att kolla resultatet av mitt urinprov.
Äggvita.
Äggvita i urinet är inge bra. Kan vara tecken på havandeskapsförgiftning. Så hon tog alla mina papper och försvann en stund. Man ändrade mitt läkarebesök från torsdag nästa vecka till nu. Pojken och jag fick gå och sätta oss i ett annat väntrum och invänta läkaren.

När hon kom meddelade hon att jag skulle få ta lite prover som skulle avgöra om jag hade sån där förgiftning och sen skulle jag få samla mitt urin i ett dygn.
Pojken började skratta
- Ska hon samla urin i ett dygn?
- Ja, sa läkaren.
- Allt urin?
- Ja.
- Haha. Ska hon gå omkring med en dunk på jobbet då eller?

Läkaren tittade på mig.
- Jobbar du nu? Det tycker jag inte att du ska. Det är lite mycket nu. Med diabetes, ditt blodtryck och äggvita. Nu tycker jag att vi koncentrerar oss på det här. Jag sjukskriver dig med en gång.
Jag bara satt där. Va? Sjukskriva? Men jag mår ju fint. Jag sa inget högt. Allt gick så fort. Läkaren knackade snabbt ner ett läkarintyg när jag sjukskrevs en månad.
- Kommer hon vara sjukskriven resten av gravditeten, ville Pojken veta.
- Det vet vi inte, svarade läkaren, men jag skulle tro det.

Jaha. Så istället för att åka till jobbet efter besöket skjutsade Pojken hem mig igen.
Jag håller med läkaren, det ÄR mycket nu. Och mitt jobb är och förblir stressigt. Det är inte en tillfällig situation utan kommer att vara så. Så jag bråkade inte om sjukskrivningen. Vi stannar hemma, Grynet och jag, sen får vi se hur allt utvecklar sig.

Läkaren sa att antingen kommer jag in på måndag som inbokat såvida inte proverna visar att jag bör komma in tidigare. Då ringer hon och meddelar.
Jag hade inte räknat med det här. Jag mår ju fina fisken. Det är svårt att ta till sig att något inte är bra när man själv mår så här bra. Jag menar, vad ska jag göra hela dagarna?
Förra veckan började ju faktiskt bli serös tråkig att bara gå hemma.

Nåja. Jag har samma inställning som jag har haft hela den här resan hittills: Det spelar inte så stor roll vad jag behöver göra. Jag gör det, huvudsaken att Grynet mår bra.
Så den här veckan får jag väl hänga hemma en del och låta proverna få bli testade och se vad som händer. Sen kanske jag kan planera att åka upp till landet och hänga med mamma lite grann mellan besöken. Det ska nog bli bra det här.

Jag vet inte hur min text låter. Men jag är ganska lugn och samlad. Jag tar det med ro. Jag vet inte varför jag inte oroas mer. Men det känns som om de har sån koll. Att de tar det säkra före det osäkra. Och dessutom är Grynet så aktiv. Jag kan känna hur det lilla livet blir starkare där inne. Det är skillnad varje vecka. Sparkarna blir starkare och mer frekventa. Grynet ger respons på ljud och rörelser. Trycker man lite försiktigt på magen får man snart en spark tillbaka. Hade det varit mindre aktivitet där inne hade jag nog varit mycket mer orolig.

Nu ska jag få lära mig hur det funkar att vara sjukskriven så att man måste ha med försäkringskassan att göra. Har aldrig hänt mig förr. Intressant.