Bumps

Grynet har börjat sparka så det syns på magen med blotta ögat. Det gillar Pojken. Han ligger och pratar med magen och helt plötsligt bubblar magen till och Grynet har gett pappa en spark till svar. Själv hade jag lite svårt att hålla mig för skratt i morse när jag satt på ett tråkigt möte och helt plötsligt gick den lilla bumpungen igång och magen bara hoppade av små kicksparkar. Så klart var det bara jag som såg. Alla andra var upptagna med tråkmötet. Men hade de tittat hade fått se min lilla alien-show.

Jag har svårt att hitta tillbaka till jobbet. Jag har inte så mycket lust. Mitt jobb baseras i stort sett helt på information i direkt närtid. Vilket innebär att när man inte jobbat sen innan jul så vet man absolut ingenting nu. Man tappar helt rytmen. Så även uppgifter som är mer av återkommande standarduppgifter tappas bort i den totala känslan av att man har ingen koll på något. Inte blir det bättre av att jag har en helt fantastisk teamledare som tar på sig och fixar hur mycket som helst. Det är väldigt lätt att låta honom dra det tyngsta lasset med både hans egna uppgifter så väl som några av mina.

Det är ju ändå två månader kvar att jobba. Så det är inte dags att dra ner på tempot än. Jag får hoppas att min bristande entusiasm bara är tillfällig och när veckan är klar är jag var i kläderna igen.

Men imorgon ska vi komma till jobbet sent, jag och Pojken. Det är dags att susa in till Spec. MVC och träffa nya barnmorskan.
Kul.