jag sitter och jobbar med ett projekt som egentligen är ganska intressant. men det är så omfattande att det tar musten ur mig litegrann. högen med papper som ska gås igenom är enorm och fastän jag jobbat rätt så koncentrerat med det här i flera dagar så verkar den inte bli mindre och högen med papper som jag har gått igenom växer inte alls. nu är jag lite trött och vill ha en paus.
igår kväll ringde min syrra och ville reda ut vem som var skyldig vem pengar. när vi, jag och mina syskon, köper julklappar och födelsedagspresenter till våra föräldrar så brukar vi gemensamt komma överens om vad det ska vara och vad det får kosta, och sedan brukar syrran ombesörja själva inköpet och fixandet, för det tycker hon är kul, och jag och min bror som inte tycker det där med inköp och fixande är sådär jättekul betalar varsin tredjedel och alla är nöjda och glada.
men så kommer REDOVISNINGEN. som är ganska så tröttsam och fullständigt onödig, vi har ju gått igenom vad allt kostar innan och det hade räckt att säga "du är skyldig mig xxx kronor", eller ännu hellre skickat ett mail eller sms. men nej, det ska ringas och gås igenom i TIMMAR. och jag var rätt så trött och rätt så pms-grinig och inte särskilt upplagd för en mastodontredovisning av saker som redan har tjatats om till förbannelse. och sen hade hon hittat en grej till vår bror i födelsedagspresent och ville veta vad jag tyckte om det och jag bara "jamen det låter JÄTTEBRA, det tycker jag verkligen vi ska köpa" och ÄNDÅ skulle hon fortsätta att liksom argumentera för detta. och slutligen kom hon fram till en summa och inledde sedan en monolog på (jag skämtar inte) minst tio minuter om ifall vi (jag och min bror) skulle sätta in pengarna på hennes konto eller om vi skulle ge dom till henne kontant när vi träffas nästa gång, och å ena sidan kunde man göra si och å andra sidan kunde man göra så, men å tredje sidan så var si kanske att föredra framför så, men å fjärde sidan var det kanske ändå bättre att göra så. och jag bara "jamen säg hur DU vill ha det så GÖR vi så", för det är ju hon som ligger ute med pengarna. men nej, grejen är att det ska tröskas och malas och ältas och ta tid som jag inte tycker att jag vill lägga på sånt här, och jag blir TOKIG.
men visar det inte, för jag är så kallat mån om att upprätthålla våra rätt så bräckliga familjeband eftersom det för mig inte finns några andra alternativ, vi kan väl bara fortsätta låtsas att allt är bra nu.
och jag blir TOKIG för vår färgskrivare här på jobbet har pajat och han som är ansvarig för utrustningen i den byggnaden jag jobbar i tycker inte att det finns behov av en ny, utan tycker att jag istället kan skriva ut på en befintlig färgskrivare i en byggnad på andra sidan området. jo, det är ju att utnyttja arbetstiden effektivt, att gå hundratals meter för att hämta utskrifter. och i normala fall är det jag skriver ut så SATANS hemligt att jag inte ens får låta utskrifterna ligga framme på mitt skrivbord på mitt rum ifall det skulle komma förbi en SPION. men nu går det tydligen bra att låta dom ligga till allmän beskådan i en skrivare i ett helt annat hus i väntan på att jag ska hinna ta mig dit. pms var det ja, men sådan där jävla dumsnålhet retar GALLFEBER på mig.
och så har jag skickat ett halvsurt mail till en hantverkare som aldrig hör av sig och bett honom att för fan höra av sig (ok, kanske inte de orden), för den här hantverkaren får man inte ringa till, man ska maila och så ska han ringa när han har tid och jag pratade med honom förra veckan och då skulle han höra av sig så vi kunde bestämma en dag när HAN ska komma och göra sitt jobb som JAG ska betala för, men inte fan har han ringt och jag HATAR verkligen när folk säger att de ska höra av sig och sedan inte gör det, HUR SVÅRT KAN DET VARA?
pms var det ja. i kombination med att folk är i.d.i.o.t.e.r. GAH!