Gravidbubbla and I like it

I början av min graviditet kände jag mig ganska fånig. Min mamma och många andra fler-barns-föräldrar hade en sån där rycka-på-axel-attityd som fick mig att känna mig nojig, överanalyserande och oerhört insnöad på något som kvinnor gått igenom i alla tider.
Min mamma droppade kommentarer så som
- Ja, ni är så oerhört gravida nu för tiden. Sånt hade vi inte tid med på min tid.

Då blev jag arg och frustrerad av såna kommentarer. Nu har jag en gravid kvinna i min direkta närhet som uppvisar samma attityd. Att vara gravid är inte så märkvärdigt. Inget att göra en stor affär av. Hon vill fortsätta sitt liv som vanligt och prata så lite som möjligt om sin graviditet. Mödravård och annat får ta och anpassa sig till de förutsättningar hennes liv ger och inte tvärtom. Och jag inser hur mycket jag har ändrats de här månaderna.

1. Jag är glad över att jag har släppt alla mina spärrar. Glad över att min graviditet får ta precis så stor plats den vill i mitt liv. Jag kommer aldrig vara förstagångsgravid igen. Jag kommer aldrig uppleva detta för första gången igen. Blir det ett andra barn så kommer jag ha mycket mer kunskap och saker kommer uppfattas mer självklara. Och det här är stort. Det är roligt att upptäcka, uppleva och få veta saker som kanske är fullt naturligt men som ändå är för mig helt nytt.

2. Jag har faktiskt ingen lust att vara iskall och ryckig på axlarna och tycka att det här är inget att orda om. Det är spännande. Till och med sånt som jag trodde var jobbigt och ointressant som att titta på barnvagn. Det var faktiskt roligt att ta reda på fakta, sätta sig in i vagndjungeln. Skapa sig åsikter. Inte för att det är livsviktigt. Inte för att det inte går att köpa vilken barnvagn som helst. Utan för att det är roligt. Spännande. Och en möjlighet att uppleva.

3. Jag skiter i om jag är en pain in the ass för min omgivning. De får väl släppa taget om mig för en tid. Jag har gjort det med vissa vänner tidigare som blev för insnöade i sin graviditet ... eller vilket ämne de snöade in i som gjordet det jobbigt att vara i deras närhet. Det är ok för andra att tycka jag är noll underhållande just nu. Jag gillar vart jag är just nu och det jag är med om. Det är mitt äventyr och jag begär inte att få dela det med dem som inte vill. Jag är så tacksam att jag har släppt taget och slappnar av. Njuter av det som sker. Oavsett hur jag framstår i andras ögon. Jag vill inte bli något annat än vad jag är just nu.

Min bubbla. Min upplevelse.
Till alla som inte orkar med mig säger jag bara "Vi ses på andra sidan bubblan" För någon dag kommer jag ut och blir vanlig igen får man väl hoppas :)