Notes från när Hypo låg nere

Nu är jag tillbaka på jobbet.
Under dagarna Hypo var nere var jag tvungen att skriva en text. Och jag känner att jag vill ha den här. För min egen skull. Hypo är min enda dagbok och den här tiden vill jag kunna gå tillbaka till och läsa när allt ligger dunkelt där i glömskans träsk. Så... några dagar gammal text.
***********************************
2010-01-08
Ett Hypodea som är nere. Abstinensen börjar kännas på allvar nu. Var gör man av alla tankar man går och bär på? Jag har vänt mig till Hypo för detta i så många år nu att jag känner mig alldeles villrådig när möjligheten inte finns.
I ett desperat försök att bara knacka på tangenterna kontaktar jag alla som är online på MSN och jobbets MSN-variant. Ingen har tid för mig. Alla jobbar. Jag jobbar också. Men det är min första dag och jag ska vara borta större delen av nästa vecka, så jag har inte så där asmycket att ta tag i just nu.

Från den 23 december tills nu har jag besökt någon form av vårdmotagning 7 gånger.
Först var det en vanlig check. Gå dit och ta stick i fingret, kolla blodtryck, lyssna på bäbisens hjärtljud, mäta magen. Sockret var fint, men barnmorskan var inte så nöjd med blodtrycket. Efter ett litet samtal med läkaren kom de fram till att jag skulle susa in till Norrtälje och blodtryckas i mellandagarna och när jag var tillbaka i stan komma in på MVC och blodtryckas där en gång till.

Jahapp. Så då gjorde jag det dårå.
På nyårsafton var jag tillbaka i stan och på MVC. Man tryckte armen, stack i fingret och jag fick kissa i burk och sen stoppa i en liten sticka. Blodtrycket var väl samma lika. Äggvitan inte oroväckande. Men sockret skyhögt. Dags för ett nytt sockerbelastningstest. Jag fick slippa göra det på nyårdagen, och det tackar man för. Att inte få äta eller ens dricka vatten efter 22.00 hade väl varit så där på nyårsafton. Istället fick jag göra mig redo för måndagen. Så måndag morgon den 4/1 satt jag återigen på MVC på fastande mage och drack sockervatten. Sockervatten när magen är tom är inte mumma. Jag lovar. Men det går.
Sen satt jag och broderade i 2 timmar och såg alla mammor och pappor med sina nyfödda bäbisar. Där de satt och försökte amma. Eller satt och väntade att få ok att åka hem. Eller som var inne på ett återbesök. Har jag sagt att jag börjar lipa när jag ser alldeles nyfödda barn? Satt med lipen i halsen hela tiden.

Sockerprovet visade för höga värden den här gången.
Tack för det, om jag själv får säga det.
På tisdagen hade jag tid hos läkaren som nu alltså hade att ta ställning till diabetesvärden.
Jag hade inte ens hunnit komma till läkaren på tisdagen förrän man ringde från Diabetesmottagningen på SÖS. Där hade jag blivit inbokad för ett läkarbesök och ett dietistbesök på torsdagen. Jaså, skulle jag till SÖS nu? Träffa en läkare? Men vad fint, då kunde jag ju komma förbi Diabetesmottagningen och hämta en mätardosa och börja ta blodsockret 6 gånger om dagen. Då skulle jag ju ha 2 hela dagars data när jag fick träffa läkaren. Det skulle ju bli fina fisken.
Så jag susade in till SÖS, träffade läkaren hos MVC. Hon sa att nu var jag i praktiken avskriven från Södra BB. Jag föll inte längre inom deras ramar och blir överskriven till specialistvården. Där har jag blivit inbokad den 19/1 då jag ska få en ny barnmorska. I och med att jag nu var överskriven dit och kontaktad av diabetesmottagningen så önksade man mig lycka till i min fortsatta graviditet och tack för den här tiden.
Jag gillar personalen på Södra BB. Jag är otroligt nöjd över min tid där. Även om det blev en massa besök här i slutet så känns det 1000 gånger bättre att de tog allt på allvar istället för att nonchalera. Att ta det säkra före det osärka. Har känts oerhört tryggt och bra.

Sen pep jag över till diabeteshaket. Där träffade jag en supertrevlig sköterska som visade hur jag ska sticka mig i fingret och läsa av värdena. Hon tog även ett litet prov som kan se vad för snittvärde jag har haft de senaste 6 veckorna. Jag höll mig inom normalvärderna vilket innebär att Grynet inte har farit illa än. Fint. Kändes tryggt att få veta.

Igår var jag hos diabetesdoktorn som tittade i min lilla bok med sockervärden. Han sa att de inte var galet höga, men inte heller tillfredsställande bra.
- Det blir nog insulin för din del, sa gubben. Du ska få träffa dietisten också, men jag skulle tro att vi börjar med insulin ganska snart. Men vi behöver inte sätta igång innan helgen.
Det tackar vi för.

Dietsten kom väl inte med något nytt direkt. Några idéer som inte var så dumma. Men i övrigt var det känd fakta. Jag har inga enskilda bovar utan lever som de allra flesta så där lite lagom slarvigt. Jag dricker inte läsk med massa socker. Eller juice. Eller äter godis, bullar, kakor, tårtor. Jag har inte stora tallrikar med mat för en halv armé vid mina måltider.
Så hon sa det hon skulle säga. Jag lyssnade. Nickade. Förstod.
Sen var det ner en trappa till receptionen igen och fick tider för insulinbehandlingen.
Eller dagvården som man kallar det. Jag vet inte riktigt exakt vad det innebär. Inte annat än att jag ska hänga på SÖS upp till 4 hela dagar. Måndag till torsdag. Från morgon till eftermiddag. Så det ska jag göra nästa vecka.

Förresten så ägnade vi onsdagen åt att köpa barnvagn. Eller "boka" som det i princip innebär. Det blir en flong ny. Helt mot hur jag hade tänkt mig. Men efter ha susat runt och kollat barnvagnar blev jag så bestämd med vad jag ville ha att jag inte var beredd att göra avkall på mina krav och då blev det bara bökigt att köpa på blocket. Sittvagn. Liggdel. Bilbarnstol och skötväska till det emminenta priset av 10.600 kr. Det är ju tur att pengar växer på träden utanför där vi bor. Så det är bara att plocka. Som gratis nästan. Men så har jag fått vad jag har velat ha. Så på det hela taget är jag jäkligt nöjd.
Barnvagnsfrågan är löst.
Sockret är utrett.
Behandling påbörjad.
Nu är det bara resten kvar. Grynet sparkar på och hjärtljuden låter fina. Och jag har lite svårt att se att detta är något stort, tungt och negativt. Jag upplever det hela som något positivt. Hellre att det finns ett fel som de vet hur man åtgärdar än att man bara lajar runt i gränsområden som varken säger si eller så.
Nu får nog Hypo komma tillbaka snart. Jag måste ta vägen någonstans med allt detta.