Mammagrupper

Jazzie 2010-01-12 16:39 (5 kommentarer)

Nu har jag gått hemma mitt på dagarna. Det är längesen jag jobbade. Bortsett från en fredag förra veckan har jag inte jobbat sen den 23/12.

Dagarna hemma börjar bli lata. Lite ensamna. Trötta. Och jobbet känns oerhört avlägset. Vad som däremot känslomässigt kommer allt närmre är alla barnvagnar vårt bostadsområde vimlar av. Och barnvagnskolonnerna. Mammagrupper ute på prommenad. 4-7 barnvagnar i grupp. Och det är inte en sån grupp som strövar omkring i området. Nej, nej. Dagtid finns det mängder av dessa grupper.

Jag försöker att inte reagera. Försöker att inte tänka. Inte tycka. Inte tro. Inte måla fan på väggen och tänka "Den dagen, den sorgen" Men ändå. Hela jag ryggar tillbaka när jag ser dem komma. Mammagrupp är något jag har en lätt fobi för. Eller mammagrupp. Jag funkar inte så himla bra i tjejgäng. Under mina 34 år har jag haft ett tjejgäng som passat mig. Det varade i kanske 2 år i gymnasiet. Före och efter har tjejgäng bara fått mig att känna mig missanpassad.

Mest för att jag hatar vad tjejer snackar om. Inte vad en tjej pratar om, utan tjejer i grupp. Jag storknar. Grupper som fös samman av yttre omständigheter är de värsta av alla.
Men som sagt. Jag ska inte ta det där nu. När tiden är inne för att rulla barnvagn hela dagarna under min mammaledighet så ska jag ge mammagruppen en chans. Går det så går det. Det vore ju fint. Om det inte funkar får jag påminna mig att jag är ingen konstig människa, jag är bara ingen lysande tjejgrupps-tjej.

Det kommer ju funka vilket som. Men jag måste säga att jag är lätt chockad över min väldigt starka reaktion till dessa drivor av vagngrupper som jag mött de senaste dagarna. Alla mina värsta förutfattade meningar fick fullt spelrum och målade upp scenarion som känns helt orelevanta att gå och grunna på nu.

Så jag skriver av mig här och släpper ämnet.
Det kommer en vacker vårdag då jag får veta om mammagrupp är min grej eller inte. Tills dess ägnar jag mig åt annat.

Moot

Hoho tycker man att det är kul så gör man det. Annars hoppar man. Min syster verkar inte bry sig om det och hennes barn kommer med all säkerhet att bli helt ok i alla fall :-)

2010-01-12 16:50:55

Anni

Du kanske har turen att hitta några fler mammor som inte heller gillar mammagrupper?

2010-01-12 18:47:50

Pocks?

Jag kände som dig innan och gick på det där mötet som bvc sammankallade till med stor skepsis och med en känsla av "Okej, jag går på de här men något mammeri blir det inte för mig". Men det var ett härligt blandat gäng med kvinnor och vi hade knytten gemensamt och alla bryderier där i början, så vi träffades intensivt under något halvår. Nu när vi har distans till det så är det två jag har kontakt med och de andra har seglat iväg på olika håll. Men där och då förvånade det mig att jag fann det så stimulerande och kul - något jag verkligen trodde att jag skulle avsky som pesten. Men vi gjorde inga trupp-promenader eller annat. Vi sågs hos varandra en gång i veckan ungefär och fick snacka gojja om sånt som ingen annan orkade höra och så fikade vi i oss en massa godsaker och så fick knytten vara nära andra knytt och upptäcka dem. Det var finfint för oss - men det är ju helt individuellt och helt avgörande för mig var människorna i gruppen.

2010-01-13 09:35:50

Mucklan2

Det som är speciellt med mammagrupper är precis som Pocks nämner; Plötsligt har man en del rätt så navelskådande (gärna barnens navlar) samtalstrådar som man inte gärna kan tvinga på sin omgivning. Det är förvånandvärt vad helt ointressanta samtalsämnen plötsligt blir VÄLDIGT intressanta eller snarare oundvikliga. För vem annars orkar höra på allt det man själv är så himla upptagen med. Detaljer. Jag tror att det är tur för omvärlden att det finns mammagrupper. Men självklart är det olika för alla. Men det är märkligt hur det på något sätt gör människor lika under en kort period. Detta att uppleva att vara helt ny på något.

2010-01-13 12:31:22

Jazzie

@Mucklan2 @Pocks
Precis. Jag tror att jag BEHÖVER mammagruppen. Jag om någon kan ju snöa in i ämnen som snurrar i mitt huvud. Det är väl därför jag är lite skärrad. Jag ogillar tjejgrupper och jag är lite orolig att jag inte kommer att hitta ett sätt att få det att fungera. Men som sagt, jag ska inte oroa mig om det NU. För jag vet ju inte vilka människor som jag kommer träffa ... det kommer att ge med sig då.

2010-01-13 14:13:19

Info

Namn: Jazz
Född: -
Hemstad: Stockholm
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2008-12-27
Antal texter: 1 076
Övrigt: Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.

Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte