Diabetes? - updaterat

Vi skulle träffa nya barnmorskan. Höra Grynets hjärta slå. Kanske gå igenom blodproverna som togs för så många veckor sen. Vägas. Ta blodtrycket. - Det hade jag oroat mig lite för -

Prata om föräldrarutbildning. Amning. Ställa frågor om profylaxens vara eller icke vara. Kanske fråga lite om mina fötter.
Ja, det fanns en liten agenda i mitt huvud för dagens MVC besök. Men mest var huvudet fullt av tankar på Grynets hjärtljud och den nya barnmorskan.

Besöket täckte nog alla punkter. Och jag kom därifrån med min broschyr om amning. Men mest av allt kom jag därifrån med höga sockervärden och höga värden socker i urinen. Och ett nytt inbokat möte på måndag morgon då jag ska genomgå ett sockerbelastningstest.

Hon förklarade att om det visade sig vara diabetesproblem så skulle jag inte få fortsätta hos dem, utan förflyttas över till specialistmödravården. Och det gör mig inte så mycket. Man har ju valt att dela upp fokuset och jag vill ha den bästa vården för mina förutsättningar. Så jag satt där lugn och nickade. Höll med och förstod.
Barnmorskan pratade om vikten att äta 5 mål om dagen på regelbundna tider.
Hon frågade om jag åt mycket sött.

När Pojken och jag klev ut från sjukhuset gick han och pratade om knäckebröd och andra tips till mellanmål. Frågade om jag drack ordentligt och hade massa andra goda råd som bara kändes som förmaningar. Det hela blandades med mina egna "tänk om".
- Tänk om jag varit mer noggrann med maten.
- Tänk om jag inte druckit julmust som jag gjort.
- Tänk om jag tränat så där mycket som jag hade fantiserat om.
- Tänk om jag hade tränat något i alla fall.
- Tänk om jag kunde ha gjort något.
- Tänk om jag HAR gjort något.

Barnmorskans frågor om matvanor, hur mycket socker jag äter, Pojkens goda råd om matvanor och mina egna tankar gav bara känslan att det här har jag ställt till med.
Hjärnan vet ju med sig att diabetes, vare sig graviditetsdiabetes eller annan, handlar inte om hurvida du dricker en julmust för mycket eller inte. Det är ju en funktion i kroppen som inte fungerar korrekt. Sen är kosten ett viktigt balansverktyg.

Men hjärnans resonemang fick inte riktigt plats när känslorna vällde upp från magen. Och i bilen bröt tårarna fram. Först sakta, sakta och sen i stora floder.
Jag hade varit så fokuserad på att få höra Grynets hjärta. Hade sett mig själv och Pojken komma ut därifrån alldeles kvillrigt lyckliga. Istället kom jag ut därifrån med huvudet fullt av anklagelser och tankar vad som nu ska ske. Och hjärtljuden var inte dagens stora händelse.

Pojken blev osäker, visste inte vilken fot han skulle stå på för att bara bästa stöd för mig. Jag behövde bara få vara ledsen en stund. Få ur mig känslorna för att sen hitta balans igen.
Nu mår jag bättre. Jag är fortfarande blank om ögonen och tårarna hotar då och då att trilla. Men min mer tänkande del av hjärnan får allt större plats i tankarna.

För så klart kommer det här går bra.
Om testet på måndag visar graviditetsdiabetes så får vi börja leva med de nya rutinerna, de ökade undersökningarna och allt vad det innebär. På många sätt fortsätter livet som vanligt. Bara mer under kontroll.
Och jag får helt enkelt göra det som krävs av mig. Att jag påverkas negativt gör mig inte det minsta så länge Grynet får bästa möjliga förutsättningar.

Det kom bara så oväntat. Jag var inte alls beredd. Och jag hade en hela annan bild i mitt huvud hur den här dagen skulle vara.
Så idag tänker jag vara lite ledsen. Låta tårarna komma som de vill. Jag ska inte lägga all energi på att gaska upp mig. Imorgon lägger jag dagen bakom mig och går vidare.
Men idag är jag lite ledsen. Fast jag kan inte låta bli att le nu när jag sitter här och skriver och Grynet ligger där inne och spakar.
Det känns mysigt.

**********************************************
Fredag em
----------
Så ringde barnmorskan igen. Hon hade pratat med sin överläkare. Som trodde att med mitt höga värde socker i urinen är sannorlikheten väldigt stor att det rör sig om graviditetsdiabetes. Av olika anledningar är jag själv ganska övertygad om att provet på måndag kommer visa just det.
I min värld är frågan mer "Hur gravt blir det" Där har jag hopp om att det kommer gå bra.