Det jympas nu

Jazzie 2009-11-30 08:37 (6 kommentarer)
Grynet jympar. Gärna på morgonen.
Igår morse låg Pojken och jag och drog oss i sängen. Plötsligt drog Grynet igång en längre serie sparkar. Hittills har dess sparkar varit ganska svaga men nu kändes de ganska tydligt. Så jag la handen på magen och så "bump" kändes sparken ända till handen utanpå magen.

Jag puffade på den halvslumrande pojken och bad honom lägga handen på magen. Han fattade först ingenting.
- Grynet har morgonjympa, sa jag. Och jag tror du kommer kunna känna det.
Pojken vaknade till ordentligt. Han rättade till handen lite bättre. Grynet låg stilla.
Vi väntade. Och väntade.
- Det sparkades alldeles förträffligt alldeles för en stund sen, sa jag.
Pojken tryckt sin hand lite hårdare mot magen. Grynet höll sig stilla.
- Mäh, suckade Pojken. Nu när jag skulle få känna och allt.

Och precis då började jympan i magen igen. En spark, en till spark och så en dubbel-kick. Det bonkades runt ordentligt. 3 av kickarna var bra träffar och Pojken tittade storögt på mig.
- Jag kände! Där... där var det igen.
Grynet växer sig större. Just nu ligger h*n och jympar runt igen. Det är roligt nu när det känns i sekvenser och inte bara en enstaka spark som jag känt tidigare.

Anni

Hej pappa! :-) Det måste vara stort för honom att oxå få närkontakt!

2009-11-30 15:42:24

Jazzie

@Anni: Ja, det var stort för honom. Han har ju annars inte så väldigt mycket att relatera till. Annat än min växande mage.

2009-11-30 17:30:30

Lisasan

Coolt! Vilken vecka är du i?

2009-11-30 21:01:51

Lisasan

Eh, förresten, att skriva "coolt" om något så stort såg rätt fånigt ut när jag postat, men äh, du vet vad jag menar. Det måste vara omvälvande liksom!

2009-11-30 21:03:00

Pocks

Omvälvande, ja. Och coolt! Livets mirakel, ju!

2009-11-30 23:18:33

Jazzie

@Lisasan: v20 just nu.

2009-12-01 07:41:58


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte