jaha, men idag känns det lite tomt och urvattnat och framför allt jävligt bittert. två dagars intensiv spänning och det var SÅ nära, men sen dök det plötsligt upp en ny budgivare mitt på upploppet, som bara höjde och höjde och höjde utan några tecken på avmattning. och visst, vi hade kunnat hänga med ett tag till, rent ekonomiskt hade det funnits utrymme. men då hade vi hamnat på en summa som kändes som ganska mycket mer än vad huset egentligen var värt, och det känns faktiskt inte så intressant med tanke på att det ändå fanns vissa grejer på huset som inte var i toppskick. så vi försöker trösta oss med att någon annan har fått betala överpris, men det går väl sådär just nu. mäklaren räckte över ett litet halmstrå i form av att affären inte är avslutad än och det händer att folk drar sig ur av olika anledningar, han påstod till och med att det var ganska vanligt, men det tror jag inte på. och just i det här fallet känns det rätt så osannolikt.
ja. och JAAA, det går fler tåg, det finns fler hus, vi sitter inte i sjön och så jävla vidare. jag vet allt det där, jag vet att det här är i-landsproblem av stora mått, men det hjälper inte just nu, just nu känns det bara som att vi ALDRIG kommer att få bo ihop, att jag ALDRIG kommer att få en trädgård, en hundvalp, en vardag, ett liv. det är inte det att jag inte är tacksam för det jag har, för det är jag. jag vill bara ha lite mer av det, det kan väl ändå inte vara för mycket begärt?
och idag är en sjukt dålig dag med grym mensvärk kombinerad med Värk i hela kroppen som mer och mer koncentreras till en punkt bakom vänster öga som inga värktabletter i hela världen biter på, samt lite allmän dysterhet. regnet är snöblandat, jag vill kura ihop mig under en filt i soffan och inte prata med en enda människa utom mr silence. istället sitter jag på jobbet och försöker låta bli att irritera mig på att människor pratar runt omkring mig och det går väl bara sådär just nu.