i natt drömde jag att han hade ringt mig och pratat in ett meddelande på min telefonsvarare: "hej, det är PH. jag försökte få tag på dig, men du var inte hemma. du kan väl ringa mig sen, hej". och jag satt med min nya mobiltelefon och försökte få fram hans mobilnummer, men jag kunde inte hitta det. jag ringde hem till honom, men det var ingen som svarade. jag lämnade ett meddelande på hans telefonsvarare, men han ringde aldrig tillbaks. jag visste att jag inte skulle kunna nå honom på hans hemnummer, för han var ju inte där. men kanske på mobilen, den hade han kanske med sig, var han nu var.
och hela drömmen genomsyrades av den här känslan som återkommer i varje dröm. att hans död var ett misstag, att han faktiskt finns någonstans strax bortanför det som är verkligt och att jag måste hitta honom, hämta honom, rädda honom. men jag kan inte.
och i denna känsla vaknar jag och försöker fatta det som fortfarande är så ofattbart, att han är borta, att han aldrig kommer tillbaks, att det är på riktigt. och det går väl bara sådär kan jag ju säga.