looking back

.jag 2009-10-21 18:07 (6 kommentarer)
nu sitter jag i min ovanligt välstädade lägenhet och pustar ut efter mäklarbesöket och fotograferingen. det gick bra, han tyckte det blev fina bilder (sa han i alla fall) och han trodde inte att det skulle bli några problem med att sälja den till det priset. vilket är ett par hundra tusen mer än vad jag gav, hej reavinst. men det är väl rätt angenäma problem antar jag. och framför allt, VI ÄR INTE DÄR ÄN. jag känner att jag snart måste sluta tjata om vårt husletande innan folk eventuellt börjar få lust att lappa till mig.

igår när jag hade tvättstuga kom jag att tänka på ex-H. en gång hade han lovat att sköta tvättstugan. han skulle ta hand om allt, jag skulle inte behöva lyfta ett finger, bedyrade han. för jag gjorde ju så mycket annat. handlade, lagade mat, städade, betalade räkningar. och tvättade, men den här gången skulle han alltså göra det. inte skulle jag behöva slita och släpa med det också.

tvättiden började klockan tre. klockan blev tre och han rörde sig inte ur fläcken. jag påminde honom kvart över tre, och då anklagade han mig för att ha ett kontrollbehov som inte var av denna världen. sedan gick han ner och slängde i ett par maskiner. gick upp igen och satte sig och surfade. en timme gick. då detta utspelade sig bodde båda barnen hemma, så varenda sekund av tvättiden måste utnyttjas för att kunna beta av de enorma tvätthögarna. vilket jag påpekat mer än en gång. nu påpekade jag detta igen, samt att det tar 45 minuter att tvätta en maskin och att de var klara nu. jaja, han skulle bara. jag behövde inte oroa mig, han skulle ta hand om alltihop. och så masade han sig ner igen och hängde upp tvätten och slängde i ett par maskiner till. och sedan gick han upp och satte sig och glodde på tv. jag tänkte att nu säger jag inget, nu ska jag fan vänta ut honom. och ingenting hände. klockan blev sju och kläderna låg fortfarande kvar i maskinen. halv åtta bryts strömmen i tvättstugan, så till slut kunde jag inte hålla mig utan frågade när egentligen han hade tänkt ta hand om tvätten, för tvättiden var nämligen slut nu. jo, då skulle han fixa det i morgon bitti. jag frågade om han var medveten om att strömmen är avstängd till klockan 7, då nästa tvättid börjar. jo, men han skulle fixa det i alla fall, han skulle snacka med dom som hade tvättiden imorgon bitti. jag bad honom förklara hur det här skulle vara till någon hjälp för mig när jag bara fick hålla på och påminna honom för att något skulle hända och när jag gjorde det så blev jag anklagad för att ha ett för stort kontrollbehov och när jag släpper det så blir ingenting gjort. jag frågade vad han hade tänkt att jag skulle ha på mig på jobbet dagen därpå eftersom alla mina arbetskläder låg i maskinen som inte gick att öppna eftersom låset är elektriskt och strömmen bruten till klockan 7 och jag skulle börja jobba klockan 6. då ifrågasatte han vad det var för en jävla arbetsplats som jag jobbade på där man måste tvätta sina kläder själv. varför gick jag inte bara till min chef och krävde detta, varför jobbade jag överhuvudtaget kvar på ett sånt skitställe?

finn fem fel, eller nåt. och det där var en helt vanlig dag, nästa dag var det fokus på något annat, men ständigt detta evighetstjafsande om vardagssaker som slutade med att det var fel på något jag gjorde.

varje gång jag tänker på ex-H så blir jag SÅ. JÄVLA. ARG. på honom. förut var jag mest arg på mig själv som utsatte mig för detta, utsatte mig för honom, gick på hans manipulationer som gick ut på att det var mig det var fel på, att jag var så jävla omöjlig att leva med. men när jag tänker på honom känner jag en sådan vrede. skulle jag träffa honom igen vet jag inte vad som skulle hända. som väl är verkar han hålla sig i sina gamla hemtrakter. han har aldrig hört av sig, inte ens för att få tillbaks alla sina grejer (MEN LYCKA TILL) som han lämnade kvar här. konstigt, eftersom han var så jävla prylgalen att det är svårt att hitta dess motstycke.

hahaha, jag sålde hans jävla commodore 64 och amiga-spel som han var så jävla rädd om MEDVETET för en struntsumma. jag sålde drivor av hans (skitkassa) skivor och hans proffs-träningsredskap och hans svindyra mixerbord och jag skrattade hela vägen till banken. varje gång jag kör bil lyssnar jag på musik i den maffigaste bilstereon i hela världen och jag tror att alla mina vänner har fått minst en av ex-H:s dyra prylar i gåva var. och jag tänker, att där fick du din jävel. man snor inte fem år av mitt liv ostraffat.

tori

Hoho, och han kan så jävla mycket HA det.

2009-10-21 18:12:37

Moot

Om mag skulle köpa hus så hade jag tjatat som en galning... så jag lyssnar gärna :-)

haha jag döööör.Hämden är ljuv. Fy fasiken.. jag ryser när jag läser "tvättstugetexten" - jag skulle bli VANSINNIG!!!!!!

2009-10-21 18:20:03

sodan

gudihimlen vilken jävla idiot han var. fy fan. så FETT RÄTT ÅT HONOM.

2009-10-21 18:30:12

ventil

Skönt att du slapp den där skiten. Jag hade en idiot-sambo som jag nog varit död om jag stannat kvar hos, han avlivade mina katter som straff för att jag flyttade...

2009-10-21 19:43:26

Anni

Jag hade oxå en sån en gång, men definitivt en mild light-version jämfört med ovanstående. Men just det där hopplösa tjatandet känner jag igen. Och den där känslan av att bli nån man inte vill vara. Jag ångrar inte heller att jag stack...

2009-10-21 22:24:16

AnnA

Ja jisses säger jag bara. Så skönt att det är dåtid. Lycka till med lägenheten! Kram

2009-10-22 08:21:50


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.