Dumpa honom

Igår såg vi "He's just not that into you" eller som den heter på svenska "Dumpa honom".
En romantisk film som inte alls var så mycket komedi som jag kanske hade trott.
Men den var romantisk, på ett sånt där sätt som jag alltid är en sucker för.

Som sagt, mitt hjärta bankar alltid extra hårt till romantiska filmer med bra kyssar i. Jeane Austin kan jag sitta och titta på för mig själv en regnig (ja, en hyfsat solig för den delen också) söndag. Jag blir lite blankögd och känner hjärtat svälla. Det är alltid de där nästan-vid-slutet-scenerna som tar mig. Som får mig att ta ett djupt andetag, känna kittlingen i näsan och gråten i halsen.
Ibland, när jag är extra känslig, kan en tår leta sig fram också.
Jag är en ultra-sucker för romantisk film

Jag skulle vilja tillskriva mig som extra-extra-extra-känslig nuför tiden. Eller, ta bort ett extra, den behöver jag för att kunna säga hur jag var för några veckor sen.
Men ok, låt oss säga att jag är extra-extra-känslig just nu.
Så filmen igår fick inte bara hjärtat att svälla en aning. Blanka ögon var det inte tal om. Och någon tår? Snälla.
Jag tjöt utav bara helvete. Jag grinade floder. FLODER.
Det kändes så där som om jag aldrig skulle kunna sluta.

Pojken tittade först chockat på mig, sen väldigt roat och till sist skrattade han gott.
Jag bara grinade, grinade, grinade.
Jösses. Jag var helt förstörd när filmen var slut. Vilken jäkla tur att jag inte såg den där på bio.
2 av alla historierna var så där ljuvligt romantiskt fina. Den ena var söt. Den andra fin.

Förmodligen är det inte den bästa film som någonsin gjort. Men med mitt emotionella tillstånd gjorde att min inlevelseförmåga höjde den över skyn och seglade iväg.
Jisses.