Vill bara vara hemma
Jazzie 2009-09-26 11:13 (1 kommentar)
Jag är i en period av extremt osocial karaktär. Visst kan jag umgås, bara inte så länge och inte så långt bort. Inte ute på stan och inte mer livat än en fika. Kanske en middag av lugnare sort. Men sen vill jag hem.
Och vad gör jag hemma då som är något att längta så till?
Ingenting.
Och det är vad jag suktar efter. Ingenting.
Sitta i soffan. Med datorn i knät. Då och då sträcka ut handen och röra vid pojken.
Det är allt. Allt jag vill.
Det är svårt att acceptera för mig.
Jag som gnällt över alla osociala hemmamysare som inte har något behov av någon annan än sig själva.
Och nu är det jag.
Jag försöker övertyga mig själv att detta är en fas. Att så småning om blir jag mitt sociala jag igen. Som ser fram emot en middag på stan med tjejerna snarare än som nu ett stort motstånd. Att jag kommer återigen bli glad att få en inbjudan till en fest och inte rynka på näsan och känna att jag har ingen riktig lust och hur länge måste jag stanna.
Jag hoppas att jag kommer tillbaka. För jag vill inte vara den som tycker allt utom hemma är jobbigt. Jag har verkligen ingen längtan att bli en kokong.
Och vad gör jag hemma då som är något att längta så till?
Ingenting.
Och det är vad jag suktar efter. Ingenting.
Sitta i soffan. Med datorn i knät. Då och då sträcka ut handen och röra vid pojken.
Det är allt. Allt jag vill.
Det är svårt att acceptera för mig.
Jag som gnällt över alla osociala hemmamysare som inte har något behov av någon annan än sig själva.
Och nu är det jag.
Jag försöker övertyga mig själv att detta är en fas. Att så småning om blir jag mitt sociala jag igen. Som ser fram emot en middag på stan med tjejerna snarare än som nu ett stort motstånd. Att jag kommer återigen bli glad att få en inbjudan till en fest och inte rynka på näsan och känna att jag har ingen riktig lust och hur länge måste jag stanna.
Jag hoppas att jag kommer tillbaka. För jag vill inte vara den som tycker allt utom hemma är jobbigt. Jag har verkligen ingen längtan att bli en kokong.
Pocks
Men man kan ju få vara id et man är en stund utan att börja oroa sig för framtiden också. NU är du där - ingen vet vart du är om ett halvår, år eller tre år. Var där i din soffa och njuta v lugnet du fått säger jag (hemmagrisen nr1)
2009-09-29 08:25:36
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte