och svisch så försvann den här helgen, en mastig arbetsvecka tornar upp sig och nästa helg är redan inrutad med aktiviteter och social samvaro i kubik; studentfest, barndop, föräldrabesök med övernattning (villintevillintevillinte), det vill säga noll egentid och noll tid till vila och rekreation. men sedan är det ju tack och lov midsommar nästa helg, en extra ledig dag, tack så mycket. jag ser redan fram mot den.
men detta har hänt sen sist:
fredagskvällen: vi går långsamt genom försommarregnet och talar om viktiga saker. om vad som är drömmar och vad som är mål. jag berättar vad jag vill, han berättar vad han vill. vi pratar om vad vi vill med framtiden och med varandra. och vad vi kommer fram till är att vi vill ha en gemensam framtid. vi vill bo under samma tak; somna tillsammans, vakna tillsammans, vara tillsammans, alla dagar. och vi frågar oss vad man skulle vinna på att vänta, och kommer fram till: ingenting. nu kör vi.
och vi går hem till mig och dricker vin och formar våra drömmar i ett gemensamt mönster, vackrare än något annat. tillsammans gör vi detta och det finns inga blinkande varningslampor någonstans, det är bara stadigt grönt ljus överallt, överallt, så långt ögat kan nå.