så här är det. jag vaknar på morgonen och allting känns helt okej, och så går jag upp och allting känns helt okej, och så plötsligt PANG så minns jag, eller så får jag syn på någonting som påminner om honom. tavlan som en gång hängde i det där andra köket som han hjälpte mig att bygga om, stolen han satt på sista gången han var här, en bok som vi båda läst och gillat; herregud om någon har varit som en bror för en i tjugofem år så lämnar det SPÅR. överallt är det fullt av spår och associationer, och så minns jag.
så minns jag att han inte finns mer. och sedan ligger det där hela tiden som ett brus i bakgrunden. och det känns för jävligt.
men ikväll ska jag vara barnvakt åt lille A en liten stund. det blir fint.