Vårdagsjämningen

Idag är det vårdagsjämning.
Vårdagsjämningen. Natt och dag lika långa. Och nu börjar alltså dagarna bli längre än nätterna. Ljuset har återvänt. Ljuset tar över.

Mitt odlingsintresse har gjort att jag till viss del har hållt koll på vårens antågande. Att jag är högst medveten om att det är på G. Mitt vidriga vinterhumör noterade redan i februari att livet var återigen möjlig att leva och inte bara överleva. Men i övrigt tror jag inte att jag har reflekterat så noga.

Imorse stod jag och tängdes på t-banan i rusning. Vart har alla dunjackorna tagit vägen? Nu ser man dufflar, skinnjackor, lite tjockare vårjackor. Men nästan bara jag stod där och svällde upp i min röda vinterdun med pälskrage kring luvan. Jag har inte ens funderat om det är dags att byta. Jag bara trär på mig bollstret och ger mig ut. Beter mig som om vi är i smällkalla vintern.

Min väst!!
Min fina röda jacka från Spanien!!
De är ju jackorna som borde gälla nu. Eller snart. Eller exakt när?

Jag bara travar på. Medan livet bereder sig på språnget. Snart knäpper det till och träden slutar vara grå. De blir först lite brunare, sen lite grönbruna för att sen gå igenom hela spektrat av grönt. Ljust till mörkt. Hell, det kanske redan har börjat hända? Träden kanske inte längre är grå? Shit. Det går snabbt nu.

Vårdagsjämningen.
Jeeeeesssussss

Trevlig helg.