Fan vad surt. 850 kronor i böter. P-böter.
Först en jävla 550 kronors böter där jag bor. Hela området är en stor jävla byggarbetsplats och det är alltifrån omärkta p-platser till överkryssade skyltar till vägavsnitt som varken är omärkta eller märkta p-platser.
Jag ställde mig på en plats jag trodde var helt ok p-plats (dock omärkt)
HA! Visade sig att när man kör in i området, som är ganska stort, så finns det en "Parkerings-förbuds-skylt" som är fyrkantig, dvs gäller hela området.
Jag blir så sur på sånt. När man sätter en områdesskylt. När jag åker in är jag i tanken inte alls kring parkeringen. Vilket gör att jag missar att lägga skylten på minnet. När jag sen parkerar så letar jag efter skyltar, hittar inte och tänker
- Ah, fint. Här får man parkera.
Har överklagat och idag kom avslaget. Jag blir så förbannad.
Sen fick jag 2 dagar senare 300 kronor i böter för att jag glömde lägga upp P-skivan i fönstret när jag var på MIO i Hallonbergen. 30 minuter var jag borta och där satt 300-kronors-lappen. Ni kan bara gissa hur jag svor.
Man kan göra jävligt mycker roligare saker för 850 riksdaler. Nåja. Nu har jag lärt mig mitt eget bostadsområdes p-relger. Nu lär jag inte göra det misstaget igen.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte