Min musiksmak är inte svår, fin eller komplicerad direkt. Tidigare pojkvänner har varit riktiga connaisseurer och haft mycket åsikter om vad MUSIK är (inte maken då han gillar samma som jag mestadels, vi bondar på DM) vilket länge satt mentala spärrar i mig angående vad man lyssnar på. Själv sålde jag min själ till DM sådär 86 och det har väl varit min fasta stjärna i tillvaron. Nåväl i såhär halvmogen ålder erkänner jag numer att ja, jag gillar listpop, i alla fall vissa låtar. Jag har svårt för RnB, svårt för "svensk Indie" och har aldrig riktigt förstått storheten med tex Kent även om vissa låtar är bra.
Nu till saken. Jag är just nu helt såld på EMDs melodifestivalbidrag. Jag är övertygad om att pojkpopp är vad vi behöver för att frälsa resten av Europa. Jag antar att jag får sålla mig som fjöntig morsa med resten av fjortisbrudarna, men sån är jag och det står jag för.