måndag morgon och jag är skittrött. det har inte varit någon särskilt bra helg, helger som inkluderar besök in my home town är sällan det. och besöket hos mr silences vänner i närheten blev inställt med kort varsel, vilket vi fick reda på när vi nästan var framme och därför känns helgen ännu mer bortslösad, bara en massa bilkörning till ingen större nytta. vädret var underbart, men till vilken nytta då när man måste vara inomhus hela tiden. och maten var god men till vilken nytta när man sitter som på nålar och det är OMÖJLIGT att slappna av och känna sig bekväm. ja, jag VET att jag är supernegativ nu. och dessutom hade jag Värk som inte var av denna världen så jag hade nog med att bara hålla ihop och hålla masken, och är det inte förbannat tragiskt att man inte ska kunna out:a sånt till sina egna föräldrar? är det inte tragiskt att man sedan barnsben är drillad att sortera allting genom ett Jag Mår Bra-filter innan man ens vågar överväga att öppna munnen? är det inte tragiskt att allt som ändå kommer ut är Jag Mår Bra-stämplat och klart?
och det kliar under huden av saker som virvlar upp och det sticker som av tusen nålar, jag vill skydda mig själv; måste, YOU SHALL NOT PASS, jag stänger in och stänger av och mår inte alls särskilt bra men jag vet inte hur jag ska kunna hantera det annorlunda. så jag gör som jag alltid gjort.