Kanske får jag aldrig tillfälle att säga nåt.
Kanske får jag tillfälle men inget säger.
Men det här är i alla fall vad jag skulle vilja säga
Kan vi inte preskiberas? Du och jag. Lägga allt i arkivet och låta det vara bra så.
Jag vill inte stanna och prata.
För vi har inget att säga.
Jag vill inte undvika.
För du är inget jag ångrar.
Jag vill bara slippa fortsätta för den goda minens skull.
Jag kan prata med vem helst annan.
För att prata vardagliga ting med någon annan betyder att man lite lite mer lär känna varandra.
Du och jag lär bara känna varandra mindre för var gång.
Och jag vill slippa den stegvisa degraderingen.
Låt oss preskiberas. Här och nu.
Vi kan väl bara bli ospecifika bekanta.
En nick. Ett trevligt hej utan att stanna.
Räcker inte det? Kan inte det få vara allt.
Och om våra vägar någon gång skulle korsas igen kan vi väl börja där.
Kring ämnet som för oss samman.
Istället för som nu stå och trampa i vakuum.
Det vore fint.
Tycker jag.
Jag tycker att det vore skönt om vi kunde preskribera större bröst-reklamen. JAG VILL INTE HA STÖRRE BRÖST!!! Blir de fastare kommer de dessutom att kännas som silikon, så no thanks. MWÄH!
2009-01-08 10:51:00
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte