nacken, nacken

Min akuta nackspärr tog jag med mig och åkte i går till en akupunktör, hon satte några nålar i mina ben och körde sen med laser på nacken.
"OJ vad du är hård" sa hon. Nackmusklerna var som tjocka rep. Och jag såg henne lite som en terapeut och orden rann ur mig och hon sa att hon nästan blev stressad av att höra mig prata.

Ja. Det är ju så. Jag HAR så mycket att göra och det är svårt att rodda ihop det men jag tänker jämt att jag är lat, bortskämd eller bara överkänslig, att ALLA har det så här, att jag verkligen inte borde gnälla. Därför kändes det lite som ett erkännande, att hon såg alla tecken på överstress hos mig.

Men nacken! Den är inte ett skit bättre. Det känns som om jag betalade 300 kronor för luft. Den är värre än i går, känner jag på min högerskuldra är det helt knutigt och stenhårt.

Tanten sa så här:
"Man kan till exempel få nackspärr om man blir arg på någon också. Om man inte visar det utåt och samtidigt är stressad, då är det ganska vanligt att det kommer en nackspärr helt plötsligt."

Innan akupunktören stressade jag förresten in till stan med mina gossar, som fick gå på ett roligt barnmuseum ett tag, men först fick vi köpa nya byxor till den ena eftersom det hade hänt en liten olycka på lekis. Han valde rödrutiga tajta punkbrallor och blev vansinnigt snygg. Efter det hookade vi upp med pappan och käkade kebab på stans bästa hak.

När jag kom hem drack jag glögg och spelade lite guitar hero med min man. Sånt vill jag göra konstant i jul. Samt vara ute. Varje dag.

I dag ska jag i alla fall jobba ett kvällspass igen, jag och min styva nacke. Fast först ska jag bli klippt och få lite slingor i mitt trista hår.

Huvudvärken är också grav. När jag ändå gnäller, menar jag.