den där vintertidssöndagen känns alltid så lång. som om man vridit tillbaks klockan ett halvt dygn istället för en timme. för när vi sovit länge, ätit frukost i maklig takt, varit på regnig långpromenad i sjukt fin lövskog vid ett slott samt kollat på en film var klockan ändå bara sådär...två på eftermiddagen.
det gör ju ingenting när man är ledig och tillsammans med någon man vill tilbringa all sin lediga tid med. och det känns riktigt riktigt fint att kunna säga "vi" och känna att det ÄR vi, du och jag, att vi vill samma sak istället för att man bara är två individer som jämt stretar åt varsitt håll, där maktbalansen är kraftigt förskjuten, där allting är en kamp. där det alltid finns en vinnare och en förlorare; been there done that och det är så skönt att slippa vara med om det mer.