idag är det på dagen sex år sedan jag började skriva här. "första gången" borde jag väl kanske säga, men min katapultklantpaus varade ju tack och lov inte så länge (tack "hejhejhej" förresten).
igår satt jag och läste igenom en del gamla texter. det var ganska sorgligt. men insikterna ligger uppradade, orsak och verkan och det ena med det andra, jag vet varför det blev som det blev, varför jag lät mig behandlas som skit, varför jag tog på mig all skuld, varför jag försökte bygga upp någonting som redan var trasigt, som fan inte ens en gång var värt att försöka laga.
ibland är jag rädd att jag har förgiftats av detta. jag är misstänksam, rädd, avvaktande, balanserande, tvivlande. och samtidigt är jag så förälskad.
förälskad, då är man så in i helvete sårbar. jag tror inte han vill göra mig illa, men man vet ju aldrig.
det är såna tankar jag är rädd för. de där som gärna vill stänga dörrar och fönster även om solen skiner för det kan bli regn framåt kvällen.