igår var en pissdag. egentligen var det inget speciellt, inget påtagligt, mer småsaker som staplades på varandra och blev mycket. typ pms från HELVETET, och att jag kände mig förbigången i en grej på jobbet och när jag försökte ta upp det med min chef så valde han att skämta bort det istället. och så skickade jag ett sms till mr silence och frågade om han ville träffas, och han svarade inte.
ibland behövs det inte mer än så förrän Mörkret ska börja tugga i sig delar den jag har kämpat för att bli och förbli. så tunn är gränsen mellan det som är bra och det nedvärderande ifrågasättande negativa svarta som får mig att bli kantigt avståndstagande och vilja be hela världen att dra åt helvete.
men det vände. vid närmare eftertanke var kanske det där på jobbet inte någon stor grej, även om jag fortfarande tycker det var dåligt av chefen att inte ta mig på allvar. och det var inte så att mr silence inte ville träffas eller struntade i att svara på mitt sms, han hade glömt telefonen hemma. och pms:en övergick till mensvärk från HELVETET, men det är fan så mycket lättare att hantera.
så jag åkte hem till mr silence fastän det egentligen var ganska sent. jag kunde inte somna, men jag låg tätt intill honom och lyssnade på hans andetag och lät mörkret slockna och tankarna falla på plats, sjunka ner i sedimenten och stanna där. mjukheten tog över och jag somnade med hans hand i min precis när natten övergick till dag.