Busfrön med bullmage

Godis och bullar har vi proppat i dom stackars barnen, och nu ligger dom och fnissar och busar och vägrar somna. Skyll mej själv!

Dom är ena små sötnosar och jag försöker låta bli att klappa om dom och vara över-mostrig, men det är inte lätt. Helst skulle jag vilja ha dom båda i knät och bara sitta och krama dom! Fast det är dom för stora för. Tiden går så fort.

Så jag försöker vara någorlunda konsekvent och lite sträng och säja till att nu får dom vara tysta och sova, och sen går jag ut och stänger dörren nästan helt och sitter här i soffan och fnissar tyst så dom inte ska höra mej.

Det kommer att bli väldigt tyst och tomt här när dom åker hem imorgon. :-(