Vad jag bryr mig om nu

Gaaaah, vilken adrenalinmorgon. Telefonsamtal och googlingar och sms avlöser varandra, jag försöker lösa jobbsnår, det är trassligt och jobbigt men det GÅR, min chef har varit ovanligt coachig idag, och jag fick låsa in mig på toaletten när vi skulle prata för att mina barn inte skulle vandra efter mig som de små lämlar de är.

Och eftersom jag själv är en vandrare whilst talking, så gick jag ut på trädäcket och gick rastlöst omkring där, barfota, och pratade vidare. Då gol min tupp. Mycket exotiskt, tyckte min stockholmschef.

Än är snåren inte lösta, men jag hyser gott hopp. Deadline på måndag. Massor av jobb i helgen. Och jag! Speedad som få nu. Av kaffe, alla dessa telefonsamtal - som sagt, och fyra-fem parallella jobb. Snurrigt.

Barnen tittar på tjatiga DORA och lär sig vad färger heter på engelska. De leker bättre än någonsin ihop, de två bröderna. Det är skönt. Stora gossar. Bråk ibland men oftast inte särskilt farligt.
Och nu kom kusinen också. Tre ungar och jobb samtidigt. Det ska väl gå det också.