Stress

Det är lite mycket nu. Ett par dagars konferens och jag känner hur allt bara kraschar. Det är tusen småsaker, men tillsammans känns dom som ett halvt berg.

Det mesta är roliga saker. Egentligen är det ingen fara alls, jag kommer att hinna det viktigaste och resten kvittar.

Sommaren börjar bli uppbokad, det är kul. Det är bra saker, trevlig människor. Tänk om jag bara kunde släppa efter kontrollen och bara hänga med och njuta av livet?

Maj är så intensivt! Vackert väder, allt ska avslutas innan sommaren och alla projekt på jobbet ska rundas av. Alla människor som suttit inne och muttrat under en filt hela vintern kommer nu framskuttande och ska umgås och grilla och dricka öl hela kvällarna.

Det är jättetrevligt, men ibland blir det bara lite FÖR mycket. Varför kunde dom inte kommit på det här i mörkaste november istället? Nu vill jag bara vara ledig och strosa omkring i solen och ta en liten cykeltur och strunta i alla måsten och borden. Men när tusan ska jag hinna det???