På min balkong

På vår balkong, på vår balkong, hoppar bofinkarna hage hela dagen lång… fast det var inte riktigt sant.

På min balkong sitter jag i en ganska obekväm solstol med fötterna på en pall och datorn i knät och försöker svalka ner mej i den plötsliga sommarvärmen.

Jag hör prasslet av grannens parasoll, det har hon köpt alldeles nyss – en vit rufsig sak som vispar omkring i vinden. Några hus bort har nån på skrällig musik på hög volym. Jag hör tillräckligt för att reta mej på det, men inte nog för att få nån ordning på melodin.

Grannarna under sitter och pratar – om fotboll antar jag, det brukar det vara. Bakom i radhuset sitter ett ungt par med ett litet barn. Dom ser oanständigt unga ut för att vara föräldrar, med punkfrisyrer och tatueringar. Men så för en stund sen började killen sjunga för lilla barnet och lät hur gullig som helst. Längre bort ligger en mullig tant och sover. Undrar om hon har solkräm, annars lär hon vakna välgrillad.

Det är lite jobbigt att alla grannar är så nära, man kommer liksom inte undan att synas när alla är ute, men det är lite mysigt också , trots att jag inte delar deras musiksmak . Grannarna tvärsöver har stenkoll på mej och vinkar så fort dom ser mej.

Jag har en nyplanterad kruka här bredvid mej. Den har jag satt ihop till en kompis som fyller 30 ikväll. Jag ska dit om en stund. Eftersom han gillar matlagning och har en fin balkong, köpte jag lite örtkryddor som jag tänkte han kunde använda till efterrätter och sånt. En Ananassalvia, Chokladmynta och Citronmeliss och så lite Kattmynta till hans katter. Lite kreativt sådär, hoppas han blir glad. Sen fick jag jaga runt som tusan efter en kruka att planera alltihop i, men det löste sej.

Jag är lite trött idag, haft huvudvärk sen i morse. Jag vet inte om det är att jag är ovan vid värmen eller om det är sviterna av en tuff vecka? Det har varit mycket på jobbet, konferens och kvällsjobb. Kanske behöver jag bara vila ut?

Igår kväll var jag med mamma på konsert med klassisk musik. Hon och pappa brukar gå ibland och nu hade de en biljett över för pappa hade fått nåt annat att göra. Så då hängde jag med. Det var kul! Dirigenten var helt vild. Han hoppade jämfota och viftade med hela kroppen. Han studsade runt där som en lite gummiboll och svepte med armarna så jag trodde han skulle lyfta. Och sen berättade han om musiken, bakgrund och hur dom tänkt när de skrev den, och vi satt och skrattade högt åt hans formuleringar. Sånt borde man göra oftare!

Jag är kattvakt i helgen. Min kollega är på vift och har anförtrott mej sin misse. Han är lite speciell, och inte särskilt förtjust i att bli vaktad. Mest ligger han under sängen och trycker och blänger på mej när jag försöker hälsa.

Men jag lyckades lura fram honom. Jag satte mej i soffan och läste lite och hade laddat upp med kattgodis. När han kom framsmygande (förmodligen hoppades han att jag inte skulle se honom) då slängde jag kattgodis på golvet. Det gillade han, så jag slängde dom lite närmare, och lite närmare och han kom efter. Då tog jag till mitt bästa vapen – kattborsten! Jag skrapade lite mot handen så han hörde ljudet och då kom han. Det är det gosigaste som finns att bli kliad under hakan med den där borsten, så då minsann, fick vi oss lite krafs-stund i alla fall. Sen såg han nästan lite generad ut, som om han kände på sej att jag lurat fram honom…

Hon är för söt, min kollega! När jag kom dit hade hon dukat upp på diskbänken, på ena sidan stod en lapp ”Mat och godis till katten” bredvid whiskaspåsar och torrfoder och på andra sidan ”Mat och godis till kattvakten”. Detta bestod av godispåsar, lite chips, frukt mm. Det var ju väl att hon skrev lapparna så jag inte gav katten chips och själv åt upp kattgodiset! :-)

Nu ska jag snart dit igen och se hur han mår. Lille tokmissen, där under sängen. Ibland hoppar han högt för ingenting, och en annan gång får jag krafsa honom på magen hur mycket som helst. Man kan ju tycka att han borde ha fattat vid det här laget att jag inte är så farlig som jag ser ut!