Vårluft i storstan

Nu börjar det våras och grönskas och jag har fullt upp med roligheter. Då känner jag livet i mej igen.

I helgen var jag i Stockholm. Tillbaka i min gamla stad, med alla vänner som jag saknar. Där är så skönt! Folk som blir glada över att se mej och förstår hur jag tänker. Att återknyta, lyssna, fundera, bolla nya tankar och få inspiration av dem som känt mej länge. Jag får vara hela mej själv och känner mej fullkomligt accepterad.

Det är först nu när jag flyttat som jag inser hur mycket vännerna däruppe betyder. Vi träffas sällan, men mer intensivt därför att varje ögonblick blir mer dyrbart. Men jag saknar vardagsrelationerna också. Ibland funderar jag på att flytta "hem" igen. Men man kan ju aldrig gå tillbaka till det som var.

Allt förändras. Kanske en ny början på välbekant mark? Eller vidare till något nytt? Det är både svårt och härligt att ha flera "hemma". Rikedomen att ha vänner som saknar mej, saknaden att inte kunna vara hos dom alltid. Och flyttar jag tillbaka nu kommer jag att ha nya västkustvänner att längta till!

En eftermiddag tog jag en liten omväg och åkte ut till Vinterviken. Jag gick ofta där när jag bodde i stan. Det var där, på stranden vid Örnsberg, som jag planterade min rotlösa själ för många år sen och rötterna finns kvar! Det är fortfarande en plats där jag kan ladda batterierna och känna mej hemma på riktigt. Jag satt där på en sten vid vattnet, länge, och kände själen landa.

Jag gillar den lummiga grönskan vid vattnet. På västkusten finns hav, och det är fint på ett annat sätt. Mer kraftfullt, men också vindpinat och kargt. Mälaren är mycket mjukare och vänligare.

Så skönt att bara få hänga på favoritfiket i timmar med Käraste vännen. Se en bioaffisch på vägen någon annanstans och bara smita in på tidiga föreställningen för att vi fick lust. Köra fel i Solna centrum och bli matad med choklad redan i hallen av en gammal vän som vet precis hur min hunger-grinighet botas! Och Bonita som öppnade sitt hem och sitt hjärta och bjöd på mumsig lunch. Tack för en fin eftermiddag min vän!

Jag hade med mej en kompis härifrån och hon ville förstås ut och festa när vi nu var i storstan. Vi började lite försiktigt med att samla ihop ett gäng på Hjärtats bar. Sen slank vi neråt Eken vid Slussen, men där var det för "posht" så då vinglade vi vidare. Någon sa Patricia, men då la jag in veto. Jag vägrar gå på ställen där karlarna är så närgångna att man måste kontrollräkna bröstvårtorna innan man går hem! Istället hamnade vi på nåt hak på Folkungagatan där dom hade live-musik och där var det fullt ös! Ingen luft kvar, men desto mer volym och vi dansade järnet och blev vederbörligen dränkta i utspilld öl. Det är tur att man har med sej lantisar ibland, så det blir lite partaj!

Hemresan blev ett äventyr i sej själv. Vi fyllde vi bilen med kompis, kompisens syster, systerns 4-månaders bebis samt katten "Spökplumpen", en svartlurvig, trubbnosig liten skönhet. Bebisen konstaterade snabbt att jag hade en riktig "skitbil" och vi fick stanna för blöjbyten med jämna mellanrum. Tro mej, en mycket vänlig pizzabagare utanför Gislaved har ännu inte hämtat sej från vårt oväntade besök! ;-) Till sist kunde vi leverera syster och bebis hos föräldrarna och passade även på att byta katt. (Kompisen skulle ha hem sin egen, av modern vaktade, misse.) Hem kom vi allihop till sist, trötta men nöjda.