Idag var jag och pratade med en klok människa. Om hur jag känner, vad jag egentligen vill och hur jag mår. Hon lyssnade och speglade tillbaka till mej det jag just beskrivit. Drog ut själva russinen i ord-kakan.
Hon bekräftade mej. Sa att jag kan lita på min magkänsla. Sa att det inte är mej det är fel på utan situationen. Min personlighet får inte blomma i den här miljön.
Hon sa att jag måste förändra. Måste våga. Sen tog hon fram mina starka sidor och satte utropstecken efter dom. Sen kryssade hon över alla mina rädslor och begränsningar som inte är sanna.
Nu sitter jag här och andas djupt. Känner mej helare och hoppfullare än på länge. Det börjar bubbla nånting inne i mej. Början på nåt bra tror jag.