Nånstans djupt inne i husmorshänderna på mej kliar det efter att få knåda rejäla bröddegar och samla alla vänner runt stora, doftande grytor med mat. Experimentera med smaker och färger och skapa goda, nyttiga, värmande resultat med mina egna händer.
Istället hamnar jag framför TVn med en trist macka som vanligt.
En annan del av mej tittar på pianot och funderar på hur det skulle kunna låta om jag bara gav mej hän och övade riktigt mycket.
Men gör jag det? Nej.
Så många halvhjärtade längtor och impulser, men så blir det ingenting av det ändå.
Jag är lat! Det är hela felet! Lat och bekväm och tråkig.