Tänkte skriva en text om hur skönt det är att ha en lite lugnare dag på jobbet, unna sej lite sovmorgon och sen promenera i snö och sol och höra fågelkvitter och känna våren kvillra längst ner i magen.
Mitt på stigen stannade jag och bara kände in våren i hela kroppen. Att bara stå sådär och vara här och nu, slappna av och låta alla spända muskler räta ut sej och känna hur fötterna står stadigt på marken och hur allt liksom bara faller på plats och landar.
Där stod jag, rakt upp och ner och blundade tills jag hörde ett försynt "hrmmmm" bakom mej och insåg att en matte med hund förmodligen undrade vad jag stod och drömde om. Så då gick jag vidare.
Jag drömde inatt. Om att jag var någon helt annan. Att jag var sjubarnsmamma och levde ett helt annat liv och inte hade en aning om vem jag egentligen borde ha varit. Det hade nog varit rätt intressant det oxå. Tänk vad synd egentligen att man bara har ett liv på sej att göra allting. Vissa kombinationer går helt enkelt inte att hinna med. Det där med reinkarnation kanske inte är så dumt ändå?
Och sen kom jag till jobbet och satt i fikahörnan och diskuterade tvång och övervåld. Var går gränsen mellan sund gränssättning i barnuppfostran kontra övervåld och integritetskränkning. För mej är gränsen självklar. Det är bara så tragiskt att det förekommer så mycket i samhället. Även från människor som man tycker borde förstå bättre.
Mina tankar spretar åt alla håll idag. Så även denna text.