Diskussion igår kväll hos barnens pappa
får följande sammanfattning:
Jag bara tjatar och bråkar med barnen.
Han behöver minsann aldrig bråka med dem. Jag har inte alls tagit tag i skolan innan, jag bara gör mig märkvärdig.
Jag serverar dem bara nudlar att äta. De får aldrig göra någonting för mig. Läs restaurang, bio, åka till Malmö själva eller utlandsresor. Jag fokuserar bara på dåliga saker.
Inte konstigt att de inte trivs hos mig.
Och ja, sett ur den synvinkeln finns det väl inget mer att tillägga.
Önskar bara dagen tar slut så jag kan gå och lägga mig. Inuti finns bara ett stort hål.
om en unge bråkar hos nån men inte hos andra så kan det mkt väl handla om att den känner sig trygg nog att bråka på ena stället men inte på andra, som hos en förälder, i skolan osv. tänk på det när nån säger så. kanske de känner sig som allra mest hemma hos dig. och vad han eller nån annan säger definierar inte dig. de har sin bild som kanske aldrig kan ändras, hur mkt man än försöker motbevisa, argumentera eller förklara. du har din bild. försök hålla fast vid din bild. därmed inte sagt att man alltid har rätt eller lever i verkligheten, men det tror jag nog du gör. vad säger barnen själva?
2008-01-25 10:24:22
Pearl
Kram!
2008-01-25 10:47:36
Anni
Det är väl lättare att skämma bort barnen med tillfälliga godsaker än att ge dom den vardagliga gränssättningen och tryggheten som är det som VERKLIGEN betyder nåt i längden.
Håll ut! Du är en bra mamma!