Jag packade

ihop mina sårade känslor och tog mig samman.
Life must go on...

På fredagskvällen beställde jag pizza till oss.
(De hade ingen med nudlar på ;)
Däremot var jag trött och okoncentrerad så jag tog första bästa lapp hemma och ringde.
Gissa om pizzabagaren såg förvånad ut när jag skulle hämta pizzor han inte bakat! Och gissa om jag skämdes? Bara att köra 1,5 mil för att hämta pizzorna på rätt ställe. Det visade sig att jag hade ringt pizzerian i grannbyn. Bara att köra 1,5 mil istället för 500m.
Lite humor har jag kvar, så jag kunde faktiskt skratta åt eländet :)

På lördagen körde jag och dottern till stan och köpte lite kläder till henne. Fortfarande rea, så det blev fina kläder till bra priser.

Särbon trillade in på em efter att ha jobbat natten. Samtidigt kom kära systerdottern förbi på fika. Nu är hon havandeskapsledig. Om 1½ månad ska hon bli mamma, fint.

Och på söndag kväll kom andra dottern tillbaka efter veckan hos pappa. Och inte med ett ljud nämnde han underhållet han ska betala för att stora dottern bor hos mig på heltid. 2 gånger har jag redan tagit upp det med honom. Skulle dottern bo hos mig på heltid, gällde försäkringskassans regler. Avstod diskussion igår eftersom jag inte ville barnen skulle höra. Tror han jag ska ha allt jobb med dottern och dessutom betala för det?
Trött är bara förnamnet.

Ikväll är det IUP samtal på skolan.
Hoppas det blir bra.