Leva mer..

Jag lyssnade på radio för någon dag sedan.
Malin Berghagen berättade om en kvinna som hade cancer. Den kvinnan var den mest levande person hon sett. Då undrar man stilla vad man själv kan göra för att leva mer. Här och nu.

Jag jobbar på att inte längta ihjäl mig längre. Att inte snegla på allt jag vill göra och önskar mig. Försöka sakta ner, andas och vara glad åt allt som jag och min familj faktiskt har.

En praktisk sak att fixa är ett staket runt tomten. Då kan hunden vara ute mycket mer utan att man måste passa på honom. Han mår bättre, barnen får det lättare när jag inte är hemma och jag mår bättre när vardagen fungerar bra.

Det är svårt att inte hamna i köpkarusellen. För barnens del ännu svårare tror jag. Konsumtion är vägen till lycka är budskapet som trummas in. Jag försöker poängtera att i mångt och mycket får de inte pengar och saker av mig. De får min uppmärksamhet, kärlek och tid istället. Delvis brottas jag med samma problem som *jag*, för pappa är snäll, bjuder på restaurang, bio och utlandsresor ofta.

Just nu ligger prioriteringen på att dottern ska ta igen vad hon försakat i skolan. Hon bor hos mig på heltid nu. Jag tycker nog att det lossnar lite, lite, dag för dag. Igår fick jag för första gången sitta med när hon gjorde skolarbetet. Kanske självklart för en del, men inte här. Jag har bokat samtal med berörda lärare hos hennes mentor på skolan.
Annars känns det som att balansera på en ganska slak lina måste jag säga.
Pressa lagom hårt och uppmuntra med lite roliga saker där emellan. Blir det för mycket tjat kan jag riktigt se hur hon stänger av och inte bryr sig alls. Skitsvårt om jag får säga det själv.

Jag har suttit med hennes händer i mina, när tårarna strömmade ner för våra ansikten och lovat henne att vi fixar detta. Det gör vi!